eea.ängström.

Nu sitter jag här igen. Lessen över mycket.

Allt är mitt eget fel, jag är så rädd att jag ska förlora honom. Vill så gärna träffa honom och så vill jag att han ska se att jag kan, för jag vill verkligen.
Fryser.

Han kanske inte ens vill att jag ska komma på lördag. Vad ska jag göra då? Självklart kommer jag inte upp, men vad händer med mej den helgen? Egentligen behöver jag mycket tid att tänka. Vill att han ska vara med i mina tankar. Så han vet vad jag tänker på, men det kanske inte är bra heller. Jag vill inte vara själv. Jag vill ha honom kvar. Han betyder så mycket.

Är det som Sofia säger så är han verkligen helt jävla underbar. För hade jag varit honom hade jag inte haft mej själv kvar. Så mycket betyder jag inte för mej själv.

Jag känner inte igen mej själv. Vem har jag egentligen varit. Helvete vad jag har tagit plats. Så fort jag har fått chansen har jag bara tagit plats. Var är den gamla Linnea? Hon som brydde sej så mycket om alla?

Jag skäms, skäms över mej själv. Vill inte visa mej bland de jag känner, eller som jag trodde mej kände. Så jävla mycket skitsnack, så många som redan vet. Det har bara gått ett dygn och det är redan jätte många som vet. Fan, jag skäms så mycket över mej själv. Helst vill jag inte gå utanför dörren. Vill bara sitta i mitt rum och tänka för mej själv. Den människan jag vill ha här får inte vara här.

Gråter inombords. Jag är så hemsk. Jag vill inte, jag vill att tiden ska gå fort så att det händer någonting. Nu sitter jag här, precis som Linus gjorde innan han fick jobb. Nu är det jag som inte har något jobb. Fy fan va tråkigt det hade varit om jag inte hade haft jobb nästa vecka.

Hela kroppen vill fly, fly från allt, men det vill inte jag, jag vill vara kvar här och visa att jag faktiskt kan bli en bra människa. Flyr jag så visar jag bara att jag är svag. Gör jag fel?

Tårarna är nära när jag tittar på bilderna från balen, helt omedveten om att jag var en idiot, hela vårt förhållande känns som ett skämt. Allt jag har gjort känns som ett skämt. Det känns som att det är fel, hela året har varit fel. Allt som han har hållt inne, hela jag är fejk.
Tänk om det är så jävligt att han bara är med mej för att ha någon att vara med. Han hade ju ändå haft en annan tjej om jag inte hade varit med honom nu. Kan det vara så att jag är en av alla andra?

Jag har aldirg känt så men nu helt plötsligt är jag rädd när han ska tala sanningen, han kanske inte ens tycker om mej. Han kanske bara vill ha mej för haandets skull. Snälla säg att det inte är så.

Vill inte sakna, men saknar så att blodet stannar i kroppen.

eea.