Liseberg.
Vaknade massa gånger igår natt. Drömde typ varje gång att vi var på Liseberg, tyckte att det var jätte synd att vi inte kunde åka dit. Sen när Linus vaknade så åkte vi till Liseberg och det var det bästa jag har gjort på väldigt länge! Jag tyckte att det var helt underbart att vara med Linus själv en hel dag och vi gjorde någonting! Det var verkligen länge sedan det hände. Åh, va kär jag är! Det är jätte jobbigt. Kunde inte hålla tårarna borta idag när han skulle åka så mycket som jag tycker om honom! Han är så jävla speciell. Vill ha mer av honom. Tycker inte om att jag inte kan vara med honom längre, jag tynar fan bort varje gång. Jag krymper ihop som ett russin och gråter så jävla mycket inombords när jag vet att det är ett år och tre månader kvar innan jag kan få en puss av honom varje dag.
Jag hade i alla fall kul på Liseberg och i morron ska jag börja på ett nytt jobb i Göteborg. Körde hem krätet till syster idag också, jag sa att jag inte skulle göra det men kunde inte lämna henne där.
Kan du snälla sluta på doggy?
Jag hade i alla fall kul på Liseberg och i morron ska jag börja på ett nytt jobb i Göteborg. Körde hem krätet till syster idag också, jag sa att jag inte skulle göra det men kunde inte lämna henne där.
Kan du snälla sluta på doggy?
En början.
Vet inte riktigt hur det började, eller hur drömmen ens började, men såklart är Linus med. Det brukar han vara. Han var med jobbet och skulle äta middag här hos oss och jag skulle servera. Det var dukat ett långbord ute på vägen precis utanför bervlådorna, det var ungefär 40 stycken som skulle äta och det var någon slags soppa som skulle serveras. Om man kommer från Skene så satt Linus och en flicka på vänster sida av långbordet i ungefär mitten. Självklart litar jag på Linus och han får vara med vem han vill utan att jag ska vara jätte avis. Den här tjejen som var placerad bredvid honom hade han umgåts med i några dagar och han hade berättat det för mej.
Samtidigt som detta hände så hade mamma köpt en stor yta med väldigt mycket blommor, den här ytan låg fär Rut håller hus idag. Det var sommar och det var varmt, inga muggor, ingenting sådant, det var också på kvällen. Dessa blommor skulle placeras på ett bra ställe för hela utrymmet skulle försvinna och mamma berättade för oss som skulle ta hand om detta att vi skulle spara de blommor som tilltalade just oss. Efter att vi tyckte att vi var klara med blommorna skulle vi ställa ner sprit och öl i källaren där alla drickor står idag. Det enda som var skillnad var att källaren inte såg ut på samma sätt utan det var ett väldigt kallt område där bara små människor kom ner därför jobbade det en dvärg hos oss som skulle hjälpa oss med att få ner allt.
Ida Johansson och Erika Johansson hade nyligen startat ett kafe med lunch restaurang men detta lång mycket längre från Grindsmossen. Jag skulle jobba för dem också, helst samtidigt, som alltid. Där var det väldigt unket och fuktigt.
Jag kände mej väldigt ensam och frånvarande, det var ingen som riktigt ville kännas vid mej och folk undvek att prata med mej. Vi som bar ner i källaren och jobbade på Grindsmossen den kvällen var: mamma, pappa, Adina, Frida, jag, Jocke N och Anna (raskensanna). Jag kom lixom inte in i gänget men det var ungefär vad som brukade vara. Jag hade ju LInus som jag litade på till 100 %. Efter att jag hade serverat och maten var slut åkte de flesta hem men det var också fest här för det 40 personerna, självklart var Linus på hugget och likså tjejen. Hon var ganska lång och smal, hennes hår var nästan i samma färg som guld och det var kraftiga lockar och håret var tjockt. Hon påminner nästan om Sara Birgersson men hon hade inte alls lika breda höfter och inte alls lika stora lår. Allt efter att kvällen gick kände jag att jag fanns mindre och mindre och ingan såg mej, jag fanns lixom inte. Linus var väldigt frånvarande och svarade väldigt kort på det jag sa till honom, han var väldigt frånvarande. Allt eftersom det blev värre ville jag ha uppmärksamhet, jag ville att folk skulle se mej så jag började slå sönder saker, men ingenting hände, ingen blev lixom rädd heller, mamma bara så snällt städade upp efter mej och sa inte ett ord. Linus reagerade inte heller. Han var bara med den här tjejen, men det retade mej inte för jag jobbade ju och då kan man lixom inte hålla på och pilla på varandra. Tillslut blev jag så jävla frusterad och jätte arg så jag gick och stack ner folk, men fortfarande var det ingen som reagerade. Det var kanske någon gäst som sa till mej att sluta för det var inte okej att göra så och sen blev jag så arg på Linus som inte brydde sej, jag vill inte längre att han skulle gå och hålla den här tjejen i handen. Jag blev jätte arg på honom, att han fan inte kunde fatta! Jag började bli jätte lessen och det kändes som att jag inte fanns. Jag stack tjejen i foten och bad om förlåtelse och sen gjorde jag samma sak med Linus. Han sa bara att det gjorde ont och fortsatte sin tur runt på gården med den här tjejen. Jag ryckte tag i Linus och sa att jag inte ville vara tillsammans med honom längre om han inte skulle bry sej om mej längre, jag kände att jag kunde klara mej utan honom och gå till mina kompisar istället. Han blev inte ens lessen, han sa bara ''hopp'' och gick sin väg.
Då blev jag lessen istället, jag började gråta jätte mycket.
Jag satt i Linus knä, han var väldigt fysiskt skadad och han hade ingen energi efter allt jag hade gjort med honom, jag hade slagit honom och sparkat, jag vet inte allt jag hade gjort. Slagit stönder glas så han hade fullt med glas i kroppen. Jag grät och höll om honom och sa att till honom att jag inte ville att han skulle lämna mej och att jag fortfarande ville vara med honom. Men han sa hela tiden ''det vill inte jag'' ''jag orkar inte'' ''nej'' '' det kommer inte att funkera'' det visade sej att han hade legat med den här tjejen, men det gjorde inte mej någonting jag ville ha honom i alla fall, jag ville inte vara ensam, jag ville att det skulle vara som förut och varje gång han sa att jag inte ville vara tillsammans med mej så högg jag honom i ryggen med morakniven jag hade i höger hand. Det var inget blod men han blev allt svagare och svagare, han hade allt svårare att andas. Då kände jag att mitt liv var över, jag satt i hans knä och försökte ta livet av den människan jag älskade för att han inte orkade vara tillsammans med mej längre. Jag bara grät.
Sen vaknade jag. Skakis men ändå JÄTTE glad att det bara var en dröm.
Samtidigt som detta hände så hade mamma köpt en stor yta med väldigt mycket blommor, den här ytan låg fär Rut håller hus idag. Det var sommar och det var varmt, inga muggor, ingenting sådant, det var också på kvällen. Dessa blommor skulle placeras på ett bra ställe för hela utrymmet skulle försvinna och mamma berättade för oss som skulle ta hand om detta att vi skulle spara de blommor som tilltalade just oss. Efter att vi tyckte att vi var klara med blommorna skulle vi ställa ner sprit och öl i källaren där alla drickor står idag. Det enda som var skillnad var att källaren inte såg ut på samma sätt utan det var ett väldigt kallt område där bara små människor kom ner därför jobbade det en dvärg hos oss som skulle hjälpa oss med att få ner allt.
Ida Johansson och Erika Johansson hade nyligen startat ett kafe med lunch restaurang men detta lång mycket längre från Grindsmossen. Jag skulle jobba för dem också, helst samtidigt, som alltid. Där var det väldigt unket och fuktigt.
Jag kände mej väldigt ensam och frånvarande, det var ingen som riktigt ville kännas vid mej och folk undvek att prata med mej. Vi som bar ner i källaren och jobbade på Grindsmossen den kvällen var: mamma, pappa, Adina, Frida, jag, Jocke N och Anna (raskensanna). Jag kom lixom inte in i gänget men det var ungefär vad som brukade vara. Jag hade ju LInus som jag litade på till 100 %. Efter att jag hade serverat och maten var slut åkte de flesta hem men det var också fest här för det 40 personerna, självklart var Linus på hugget och likså tjejen. Hon var ganska lång och smal, hennes hår var nästan i samma färg som guld och det var kraftiga lockar och håret var tjockt. Hon påminner nästan om Sara Birgersson men hon hade inte alls lika breda höfter och inte alls lika stora lår. Allt efter att kvällen gick kände jag att jag fanns mindre och mindre och ingan såg mej, jag fanns lixom inte. Linus var väldigt frånvarande och svarade väldigt kort på det jag sa till honom, han var väldigt frånvarande. Allt eftersom det blev värre ville jag ha uppmärksamhet, jag ville att folk skulle se mej så jag började slå sönder saker, men ingenting hände, ingen blev lixom rädd heller, mamma bara så snällt städade upp efter mej och sa inte ett ord. Linus reagerade inte heller. Han var bara med den här tjejen, men det retade mej inte för jag jobbade ju och då kan man lixom inte hålla på och pilla på varandra. Tillslut blev jag så jävla frusterad och jätte arg så jag gick och stack ner folk, men fortfarande var det ingen som reagerade. Det var kanske någon gäst som sa till mej att sluta för det var inte okej att göra så och sen blev jag så arg på Linus som inte brydde sej, jag vill inte längre att han skulle gå och hålla den här tjejen i handen. Jag blev jätte arg på honom, att han fan inte kunde fatta! Jag började bli jätte lessen och det kändes som att jag inte fanns. Jag stack tjejen i foten och bad om förlåtelse och sen gjorde jag samma sak med Linus. Han sa bara att det gjorde ont och fortsatte sin tur runt på gården med den här tjejen. Jag ryckte tag i Linus och sa att jag inte ville vara tillsammans med honom längre om han inte skulle bry sej om mej längre, jag kände att jag kunde klara mej utan honom och gå till mina kompisar istället. Han blev inte ens lessen, han sa bara ''hopp'' och gick sin väg.
Då blev jag lessen istället, jag började gråta jätte mycket.
Jag satt i Linus knä, han var väldigt fysiskt skadad och han hade ingen energi efter allt jag hade gjort med honom, jag hade slagit honom och sparkat, jag vet inte allt jag hade gjort. Slagit stönder glas så han hade fullt med glas i kroppen. Jag grät och höll om honom och sa att till honom att jag inte ville att han skulle lämna mej och att jag fortfarande ville vara med honom. Men han sa hela tiden ''det vill inte jag'' ''jag orkar inte'' ''nej'' '' det kommer inte att funkera'' det visade sej att han hade legat med den här tjejen, men det gjorde inte mej någonting jag ville ha honom i alla fall, jag ville inte vara ensam, jag ville att det skulle vara som förut och varje gång han sa att jag inte ville vara tillsammans med mej så högg jag honom i ryggen med morakniven jag hade i höger hand. Det var inget blod men han blev allt svagare och svagare, han hade allt svårare att andas. Då kände jag att mitt liv var över, jag satt i hans knä och försökte ta livet av den människan jag älskade för att han inte orkade vara tillsammans med mej längre. Jag bara grät.
Sen vaknade jag. Skakis men ändå JÄTTE glad att det bara var en dröm.
jobbigt.
Vet inte vad jag ska skriva ens, det finns helt enkelt alldeles för mycket att skriva. Jag tycker alldeles för mycket om Linus just nu, det är fan jobbigt. Jag vill inte gråta men jag vet ändå att jag kommer att göra det i morron... Om jag nu hinner träffa honom. Hoppas verkligen på det. Får helt enkelt hoppa över sminket.
Fan va jobbigt det är!?
Kommer knappt ihåg vad vi pratade om igår, men jag fick mej själv jävligt lessen. Djupt lessen. Sa saker som jag inte ens tänk på innan, det bara kom fram lixom. Fan fan fan!! Jag hatar att det är så här!
I morron ska i alla fall jag och Hugin åka till Sthlm. Hoppas att jag har mindre känslor för Linus då. Jag vet att de kommer att svalna men frågan är ju hur mycket och hur snabbt. Bara jag inte mår så dåligt när jag är i Stockholm.
FAN! Jag hatar det !!! Varför ska det vara såhär! Jag vill vara sådär lycklig igen. Inte hela tiden bli olycklig!!
eea.
Fan va jobbigt det är!?
Kommer knappt ihåg vad vi pratade om igår, men jag fick mej själv jävligt lessen. Djupt lessen. Sa saker som jag inte ens tänk på innan, det bara kom fram lixom. Fan fan fan!! Jag hatar att det är så här!
I morron ska i alla fall jag och Hugin åka till Sthlm. Hoppas att jag har mindre känslor för Linus då. Jag vet att de kommer att svalna men frågan är ju hur mycket och hur snabbt. Bara jag inte mår så dåligt när jag är i Stockholm.
FAN! Jag hatar det !!! Varför ska det vara såhär! Jag vill vara sådär lycklig igen. Inte hela tiden bli olycklig!!
eea.
Mardröm.
Nu är det måndag, längtar till i morron. Då har känslorna lagt sej lite igen. Tänker inte så mycket på honom och så saknar jag honom inte lika mycket.
Satt ett bra tag igår och snackade med Adina och Frida. Det var länge sedan jag var med dem så.. Det kanske är bra att vara ifrån honom lite. Så han får lite utrymme. Jag kanske inte ska vara på honom så... =( Självklart saknar jag honom.
Det är fan kärleksbekymmer i familjen nu kan man säga. Frida har precis avslutat ett förhållande, mitt håller på att tramla i bitar och Adina håller på att påbörja ett förhållande, så man kan ju säga att den som är gladast borde vara Adina, men jag tror faksitkt att vi alla ligger på samma nivå. PROBLEM!
Jag vill inte ha sådana, men utan dem skulle ingenitng kännas bra heller.
måndag:
tisdag: LIDL
onsdag: GRIND
torsdag: LIDL
fredag:
lördag: LIDL
söndag:
På lördag ska jag i alla fall supa, Karin ville ha med mej ut så jag ska följa med henne.. Linus sa att han inte skulle komma hem i helgen ändå så jag kan ju supa huvundet av mej och vara bakis på söndag så försvinner helgen snabbt. Vill helst av allt att vi ska träffas men jag får vänta tills det blir bättre tillfälle =)
Snackade med Jimmy om det igår också och det är faktiskt jag som har resunerat fel. Helt klart. Så jag får hålla humöret uppe och leva med att jag inte kan träffa den jag älskar ofta nog. Det kommer väl hoppas jag.
Kärleken fortsätter...
eea.
Satt ett bra tag igår och snackade med Adina och Frida. Det var länge sedan jag var med dem så.. Det kanske är bra att vara ifrån honom lite. Så han får lite utrymme. Jag kanske inte ska vara på honom så... =( Självklart saknar jag honom.
Det är fan kärleksbekymmer i familjen nu kan man säga. Frida har precis avslutat ett förhållande, mitt håller på att tramla i bitar och Adina håller på att påbörja ett förhållande, så man kan ju säga att den som är gladast borde vara Adina, men jag tror faksitkt att vi alla ligger på samma nivå. PROBLEM!
Jag vill inte ha sådana, men utan dem skulle ingenitng kännas bra heller.
måndag:
tisdag: LIDL
onsdag: GRIND
torsdag: LIDL
fredag:
lördag: LIDL
söndag:
På lördag ska jag i alla fall supa, Karin ville ha med mej ut så jag ska följa med henne.. Linus sa att han inte skulle komma hem i helgen ändå så jag kan ju supa huvundet av mej och vara bakis på söndag så försvinner helgen snabbt. Vill helst av allt att vi ska träffas men jag får vänta tills det blir bättre tillfälle =)
Snackade med Jimmy om det igår också och det är faktiskt jag som har resunerat fel. Helt klart. Så jag får hålla humöret uppe och leva med att jag inte kan träffa den jag älskar ofta nog. Det kommer väl hoppas jag.
Kärleken fortsätter...
eea.
En saga.
En saga om en flicka.
Det var en gång en flicka, en väldigt ung men ändå tillräckligt gammal. Hon hade allt hon ville ha och var lycklig. Hennes kompisar fanns där hela tiden, visserligen ringde de inte och hörde hur det var när hon de få gångerna hon inte syntes i skolans korridorer. Hon fantiserade ofta om en pojke som hon kunde ha nära och så att hon på gång kunde känna sej älskad av någon annan än familjen. Alla flickompisarna gjorde samma sak, flickan trodde sej vara kär som i en pojke som hon än gång varit, men det var mest för att visa hennes flickkompiar att hon också hade någon som hon hade varit kär i när hon var yngre.
När hon precis hade börjar i andra klass började saker att hända. Någonting som hon så länge hade väntat på. En pojke började visa ett intresse för henne, han gick i parralellklassen tillsammans med en av flickans bästa kompis. Nyfiken började hon umgås med pojken som också gick i hennes matteklass, tillsammans med en av pojkens bästa kompis. Han var också pojke.
När allt började närma sej till att flickan och pojken började bli tillsammans tvekade flickan och frågade ofta sina kompisar om råd och hur hon skulle göra. Det var egentligen alldeles nytt för flickan att vara tillsammans med en pojke i sådan hög ålder. Det hade varit ett långt uppehåll sedan hon hade ett annat förhållande. Men fickan fortsatte och blev tillslut helt indragen i hans spel. Han på något sätt förgiftade henne och fick henne att göra allt han sa till henne. Hon blev förbjuden att träffa sina kompisar på fritiden och disco som hon så mycket tyckte om var helt uteslutande. Kompisarna började så småningom försvinna och flickan umgicks bara med pojkvännen och hans kompis. Hans var ganske lång, blond och hade stort självförtoende. Han kände nästan alla. En riktig cooling. Fast efentligen var han inte det, han trodde mer att han var det är han var det. pojkvännen var inte sådan, han var väldigt självsäker och tyckte om sej själv, väldigt egosentrisk.
Julen kom och flickan fyllde år och när det blev nyår hade en av flickans kompisar också skaffat pojke. Flickan tyckte att det var kul att bolla massa flicksnack mellan sin kompis och kom på så sätt närmare henne. Den nyårsaftonen var den bästa i hennes liv. Hon var så lycklig när hon stod ute i snön tillsammans med sin pojke och tittade på fyrverkerierna. Det var någonting så vackert.
Våren närmade sej och flickan började på nytt känna sej osäker i sitt förhållande, hon kände sej instängd och blev ofta irriterad för att hon inte fick göra någonting. Eftersom att hon inte kunde berätta för pojken hur hon kände började hon skriva dagbok och varje gång hon var arg eller lessen så tog hon ett papper och en penna och skrev ner sina agritioner. Hon började skriva till pojkvännens snygga kompis och kände att hon kunde prata med honom. Det var någonting med honom som gjorde henne trygg. Han kunde hon gå till när hon var arg och skälla ut honom efter noter men han stod ändå kvar och log och ttröstade henne när hon var klar. Han visste att på något sätt så var det inte honom hon var arg på. Visst låter det som en underbar pojke!?
När sommaren kom började flickan inse att hon började få känslor för den snygga pojken. Men hon kunde inte. Snyggingen hade precis avslutat ett förhållande med en annan flicka. Flickan valde att dölja sina känslor för den snygga och fortsätta tillsammans med pojkvännen. Hon hade en trygghet i honom som gjorde henne starkare.
I slutet av sommaren var förhållandes mellan flickan och pojken ostabilt och känslorna för den snygga kom tillbaka. Pojkvännen hotade med att om det skulle ta slut mellan dem så skulle hon inte ha några av hans kompisarna kvar. Flickan blev rädd och lovade sej själv att hålla kvar. Men efter att skolan hade börjat och pojkvännen fick köra bil så tog det slut. Pojkvännen sa det i ett skrivsamtal mellan dem. Hela natten satt flickan uppe och grät, och under hela skrivsammtalet satt också den snygga kompisen och stöttade henne. Hela hennes liv kändes som en stor sorg, allt hon hade givit var nu helt borta. Hon såg bara svart i flera dagar och slutade helt att äta. En sak hon gjorde för att få kontroll över sej själv när hon mådde dåligt.
Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det hela började, men en dag satt jag där i den orangea bilen tillsammans med honom. På parkeringen på andra sidan av vägen. En lycka som inte går att beskriva. Minns en av alla de där gångerna att han hade en beige tröja med ett tryck ''sverige'' vi stod utanför bilen och fingrarna ville bara hålla om honom. En sådan vacker skönhet. En sådan underbar varelse. Det var första gången jag kände mej så lycklig att jag skulle kunna flyga.
Samma sak var den gången när jag första gången pussade honom. Då förstod jag inte att det var början till mitt första förhållande med någon som jag kan säga ''jag älskar dej'' och mena det.
Jag säger det fortfarande, jag menar det fortfarande, jag vill fortfarande.
Nu vill jag, för nu saknar jag honom igen precis som det var förr veckan när han åkte från mej. Det var samma sak då. Han stack utan att försöka visa medkänsla om att han också vill vara kvar men måste åka för att jobba. Även om jag vet att det inte är så så hade jag kanske uppskattat det. Jag förstår att han var tvungen att åka hem för att träffa familjen, han undrar säkert hur det är med Jimmy. Han saknar dem nog egentligen utan att han säger någonting. De är ju faktiskt hans familj.
Jag vill så mycket som jag inte kan förverkliga. Fick jag en önskan så skulle det vara att få mina drömmar i upplevelse tillsammans med honom. Det känns inte bra när han åker, det känns som att han kommer hem endast för att han måste vara med mej och för att vi ska göra någonting annat. Vill inte ha den känslan.
Vill föralltid vara hans.
eea.
Det var en gång en flicka, en väldigt ung men ändå tillräckligt gammal. Hon hade allt hon ville ha och var lycklig. Hennes kompisar fanns där hela tiden, visserligen ringde de inte och hörde hur det var när hon de få gångerna hon inte syntes i skolans korridorer. Hon fantiserade ofta om en pojke som hon kunde ha nära och så att hon på gång kunde känna sej älskad av någon annan än familjen. Alla flickompisarna gjorde samma sak, flickan trodde sej vara kär som i en pojke som hon än gång varit, men det var mest för att visa hennes flickkompiar att hon också hade någon som hon hade varit kär i när hon var yngre.
När hon precis hade börjar i andra klass började saker att hända. Någonting som hon så länge hade väntat på. En pojke började visa ett intresse för henne, han gick i parralellklassen tillsammans med en av flickans bästa kompis. Nyfiken började hon umgås med pojken som också gick i hennes matteklass, tillsammans med en av pojkens bästa kompis. Han var också pojke.
När allt började närma sej till att flickan och pojken började bli tillsammans tvekade flickan och frågade ofta sina kompisar om råd och hur hon skulle göra. Det var egentligen alldeles nytt för flickan att vara tillsammans med en pojke i sådan hög ålder. Det hade varit ett långt uppehåll sedan hon hade ett annat förhållande. Men fickan fortsatte och blev tillslut helt indragen i hans spel. Han på något sätt förgiftade henne och fick henne att göra allt han sa till henne. Hon blev förbjuden att träffa sina kompisar på fritiden och disco som hon så mycket tyckte om var helt uteslutande. Kompisarna började så småningom försvinna och flickan umgicks bara med pojkvännen och hans kompis. Hans var ganske lång, blond och hade stort självförtoende. Han kände nästan alla. En riktig cooling. Fast efentligen var han inte det, han trodde mer att han var det är han var det. pojkvännen var inte sådan, han var väldigt självsäker och tyckte om sej själv, väldigt egosentrisk.
Julen kom och flickan fyllde år och när det blev nyår hade en av flickans kompisar också skaffat pojke. Flickan tyckte att det var kul att bolla massa flicksnack mellan sin kompis och kom på så sätt närmare henne. Den nyårsaftonen var den bästa i hennes liv. Hon var så lycklig när hon stod ute i snön tillsammans med sin pojke och tittade på fyrverkerierna. Det var någonting så vackert.
Våren närmade sej och flickan började på nytt känna sej osäker i sitt förhållande, hon kände sej instängd och blev ofta irriterad för att hon inte fick göra någonting. Eftersom att hon inte kunde berätta för pojken hur hon kände började hon skriva dagbok och varje gång hon var arg eller lessen så tog hon ett papper och en penna och skrev ner sina agritioner. Hon började skriva till pojkvännens snygga kompis och kände att hon kunde prata med honom. Det var någonting med honom som gjorde henne trygg. Han kunde hon gå till när hon var arg och skälla ut honom efter noter men han stod ändå kvar och log och ttröstade henne när hon var klar. Han visste att på något sätt så var det inte honom hon var arg på. Visst låter det som en underbar pojke!?
När sommaren kom började flickan inse att hon började få känslor för den snygga pojken. Men hon kunde inte. Snyggingen hade precis avslutat ett förhållande med en annan flicka. Flickan valde att dölja sina känslor för den snygga och fortsätta tillsammans med pojkvännen. Hon hade en trygghet i honom som gjorde henne starkare.
I slutet av sommaren var förhållandes mellan flickan och pojken ostabilt och känslorna för den snygga kom tillbaka. Pojkvännen hotade med att om det skulle ta slut mellan dem så skulle hon inte ha några av hans kompisarna kvar. Flickan blev rädd och lovade sej själv att hålla kvar. Men efter att skolan hade börjat och pojkvännen fick köra bil så tog det slut. Pojkvännen sa det i ett skrivsamtal mellan dem. Hela natten satt flickan uppe och grät, och under hela skrivsammtalet satt också den snygga kompisen och stöttade henne. Hela hennes liv kändes som en stor sorg, allt hon hade givit var nu helt borta. Hon såg bara svart i flera dagar och slutade helt att äta. En sak hon gjorde för att få kontroll över sej själv när hon mådde dåligt.
Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det hela började, men en dag satt jag där i den orangea bilen tillsammans med honom. På parkeringen på andra sidan av vägen. En lycka som inte går att beskriva. Minns en av alla de där gångerna att han hade en beige tröja med ett tryck ''sverige'' vi stod utanför bilen och fingrarna ville bara hålla om honom. En sådan vacker skönhet. En sådan underbar varelse. Det var första gången jag kände mej så lycklig att jag skulle kunna flyga.
Samma sak var den gången när jag första gången pussade honom. Då förstod jag inte att det var början till mitt första förhållande med någon som jag kan säga ''jag älskar dej'' och mena det.
Jag säger det fortfarande, jag menar det fortfarande, jag vill fortfarande.
Nu vill jag, för nu saknar jag honom igen precis som det var förr veckan när han åkte från mej. Det var samma sak då. Han stack utan att försöka visa medkänsla om att han också vill vara kvar men måste åka för att jobba. Även om jag vet att det inte är så så hade jag kanske uppskattat det. Jag förstår att han var tvungen att åka hem för att träffa familjen, han undrar säkert hur det är med Jimmy. Han saknar dem nog egentligen utan att han säger någonting. De är ju faktiskt hans familj.
Jag vill så mycket som jag inte kan förverkliga. Fick jag en önskan så skulle det vara att få mina drömmar i upplevelse tillsammans med honom. Det känns inte bra när han åker, det känns som att han kommer hem endast för att han måste vara med mej och för att vi ska göra någonting annat. Vill inte ha den känslan.
Vill föralltid vara hans.
eea.
Ensam igen.
Han var här och hälsade på en stund idag och igår... Sen stack han igen. Jag ville verkligen hålla tårarna borta, men när han sa: ''nu åker jag'' så kunde jag fan inte hålla tårarna borta. Fy fan, jag ville verkligen inte, ville visa att jag inte är en sådan liten mes. Fy fan va jobbigt det var, även om jag visste att han skulle sticka så kunde jag inte hålla tårarna borta. Det känns som att hela livet är över nu igen. Det kändes så jävla bra när han meddelade mej att han skulle komma hem. Den svarta klumpen som tyngde ner mej försvann helt plötsligt och det kändes som att jag kunde flyga, men nu börjar den så småningom komma tillbaka, jag känner den redan. Vill så gärna ha honom här, eller bara veta att han kommer hem på kvällarna. Nu vet jag ju ingenting, jag har inte ens någon dag att se fram emot, ännu en helvetes vecka innan helgen kommer igen.
Allt kändes så lätt att jobba i fredags bara för att jag visste att jag skulle få träffa honom på kvällen, jag var verkligen jätte trevlig mot alla kunder som kom. Jag lös verkligen. Som en glad lampa. Nu sitter jag där med telefonen i handen och väntar förjäves på att den ska ringa... När ringer du??!
Jag vet att jag så gärna ville åka idag, han har ju någonting att se fram emot hela veckan, men det har inte jag. Jag tror det var mycket därför jag inte kunde hålla tårarna borta. Kan inte hålla dem borta nu heller. ='( Han är verkligen så jävla underbar. Jag blir helt förlamad när jag tittar på honom och när jag visste att han alldeles snart skulle försvinna i ytterligare en vecka så kunde jag ingenting annat göra än att gråta. Saknade honom även om jag satt i hans knä och fick hålla om honom. Saknar honom nu. Eller, jag vet inte, nä, jag saknar honom inte, jag tycker inte om att inte kunna träffa honom.
En sådan underbar människa kommer jag nog aldrig mer träffa, fan, jag känner mej olyckligt kär, kär i någon man aldirg kan få. Det finns ingenting som är fel med honom. Det känns som att jag har känt honom i en vecka men kan ändå så mycket om honom. Jag är rädd att han inte har några känslor kvar för mej och att han kommer att dumpa mej för att det är så mycket roligare där han är och att jag glöms bort. Vill inte det, jag vill att han ska veta att jag finns här och gör allt, nästan allt, för honom. När han ber mej om någonting så kan jag inte säga nej, han är så jävla underbar !!! Han är så vacker. Vacker hela han. Önskade att han kunde göra sej fin när jag träffar honom också, för då är han verkligen ännu snyggare än han brukar. Då hade jag inte kunnat slita blicken från honom alls.
Det kändes ändå rätt bra att komma hem. Pappa var glad och det gjorde att jag också blev glad. Vi pillade lite med bilen och fixade de två lamporna som hade gått sönder nu under helgen. Sen fick jag glykol av honom och så en liten korg att lägga prylarna i. Sen åkte vi till Sätila och köpte pizza, han körde v40in, som en galning och så kollade han alla fel med den, han skulle ta blien på tisdag och göra en framvagnsinställning så skulle jag få ta hans bil till LIDL. Fan va snäll han skulle vara nu då =). Träffade Koppen i Sätila också, och så var Tommy och lite andra småfolk där. Det var kul. Ingen Daniel har hört av sej heller och inte Sandra heller. SYND! Inte en enda jävla kompis.
Satte i mej en hel pizza så jag har ont i magen nu =S, så nu sitter jag här med tårar på kinderna och väntar på att Linus ska ringa. Tror inte han kommer att göra det. Som annars så väntar jag förgäves.
eea.
Allt kändes så lätt att jobba i fredags bara för att jag visste att jag skulle få träffa honom på kvällen, jag var verkligen jätte trevlig mot alla kunder som kom. Jag lös verkligen. Som en glad lampa. Nu sitter jag där med telefonen i handen och väntar förjäves på att den ska ringa... När ringer du??!
Jag vet att jag så gärna ville åka idag, han har ju någonting att se fram emot hela veckan, men det har inte jag. Jag tror det var mycket därför jag inte kunde hålla tårarna borta. Kan inte hålla dem borta nu heller. ='( Han är verkligen så jävla underbar. Jag blir helt förlamad när jag tittar på honom och när jag visste att han alldeles snart skulle försvinna i ytterligare en vecka så kunde jag ingenting annat göra än att gråta. Saknade honom även om jag satt i hans knä och fick hålla om honom. Saknar honom nu. Eller, jag vet inte, nä, jag saknar honom inte, jag tycker inte om att inte kunna träffa honom.
En sådan underbar människa kommer jag nog aldrig mer träffa, fan, jag känner mej olyckligt kär, kär i någon man aldirg kan få. Det finns ingenting som är fel med honom. Det känns som att jag har känt honom i en vecka men kan ändå så mycket om honom. Jag är rädd att han inte har några känslor kvar för mej och att han kommer att dumpa mej för att det är så mycket roligare där han är och att jag glöms bort. Vill inte det, jag vill att han ska veta att jag finns här och gör allt, nästan allt, för honom. När han ber mej om någonting så kan jag inte säga nej, han är så jävla underbar !!! Han är så vacker. Vacker hela han. Önskade att han kunde göra sej fin när jag träffar honom också, för då är han verkligen ännu snyggare än han brukar. Då hade jag inte kunnat slita blicken från honom alls.
Det kändes ändå rätt bra att komma hem. Pappa var glad och det gjorde att jag också blev glad. Vi pillade lite med bilen och fixade de två lamporna som hade gått sönder nu under helgen. Sen fick jag glykol av honom och så en liten korg att lägga prylarna i. Sen åkte vi till Sätila och köpte pizza, han körde v40in, som en galning och så kollade han alla fel med den, han skulle ta blien på tisdag och göra en framvagnsinställning så skulle jag få ta hans bil till LIDL. Fan va snäll han skulle vara nu då =). Träffade Koppen i Sätila också, och så var Tommy och lite andra småfolk där. Det var kul. Ingen Daniel har hört av sej heller och inte Sandra heller. SYND! Inte en enda jävla kompis.
Satte i mej en hel pizza så jag har ont i magen nu =S, så nu sitter jag här med tårar på kinderna och väntar på att Linus ska ringa. Tror inte han kommer att göra det. Som annars så väntar jag förgäves.
eea.
Tanke.
Fy så jag har funderat, men nu börjar det änna lägga sej lite. Tänker inte på honom så mycket längre, känner mej faktiskt redan singel. Visst, jag kommer bli JÄTTE lessen när jag lämnar mej. Men vad ska jag göra. Jag kanske inte gråter lika mycket. Som jag sagt tidigare så glömmer jag om jag inte får träffa honom. Tycker att jag har varit jätte duktig som inte har skickat något onödligt sms till honom nu i dag och i går. Vet ändå att jag inte får svar. Att jobba gör faktiskt saken bättre, jag har fått nya referenser och jag kan umgås med någon jag känner på Hällsnäs. Nu har jag tyvärr inga fler tider, men det bodar nog gott för mej i alla fall. Lidl i morron igen. Helt okej, kanske träffar någon kul att jobba med. Typ Tobbe. Han som skickade massa sms när jag bowlade =D det är faktiskt lite kul att han sms flörtar med mej när han själv är upptagen. Haha, skulle hans tjej få reda på att han vill att jag ska komma hem till honom och sova där med honom skulle hon nog bli ganska arg. Hade jag också blivit. Men jag vill inte sova där, jag sover alltid hemma när jag kan. Mamma ville inte hämta mej på lördag så jag får sova hos Jessica. Linus kommer ju inte så allt kan ju hända.
Karin frågade om jag skulle hänga med nu i helgen nu när det är Skene Marten, men jag åker hellre till Jessica och träffar lite gammalt folk. Ska till Järntorget i morron och deala lite. Visade sej att jag visst började kl 6 på lördag =S, jaja, man lever bara en gång.
För att tänka ännu mindre på Linus så ska jag paja bilen nu tänkte jag. I alla fall kolla om jag kan få in elhissen i bilen. Jag är korkad så det kanske inte funkar, men va fan ska man göra när ingen vill hjälpa =( Värsta fall får jag väl lämna in den.
Hugin är helt tokig. Tack Daniel för att han fick komma hem till dej och sova lite. Han kan ju inte sova nu när Stina är som hon är. Thomas kunde ha honom hos sej också, men jag vet inte om jag kan lita på att Hugin får det bra om jag lämnar honom så han får vara hemma.
Jaha. Fan, tankarna fortsätter vimla. Orkar egentligen inte ens tänka på honom, men va fan, jag kan inte stura mej själv även om jag försöker det genom att inte äta.
Jävla mat. Bilr illamående när jag tänker på honom och tappar hela aptiten. Fick i mej lite spagetti nu när jag kom hem, jag kände att det var panik och att jag skulle trilla ihop om jag inte åt någonting. Har jobbat 8 timmar utan frukost, lunch eller rast.
Jag är fan anorektiker, i alla fall när det är situationer som denna. Jag ville inte uppleva den igen, trodde verkligen på att de skulle vara jag och Linus för alltid. ='( fan, nu tänker jag för mycket på det igen. Börjar gråta bara för det. Jag får hela tiden undvika bilder och musik som påminner om honom för att jag inte ska börja gråta. Helvete va jobbigt det är. Ska aldirg bli kär igen!!!
Fan va jag kommer hata den människa som får Linus efter mej. Jag kommer verkligen göra det värsta för henne. Kommer bli så fruktansvärt avundsjuk.
Karin frågade om jag skulle hänga med nu i helgen nu när det är Skene Marten, men jag åker hellre till Jessica och träffar lite gammalt folk. Ska till Järntorget i morron och deala lite. Visade sej att jag visst började kl 6 på lördag =S, jaja, man lever bara en gång.
För att tänka ännu mindre på Linus så ska jag paja bilen nu tänkte jag. I alla fall kolla om jag kan få in elhissen i bilen. Jag är korkad så det kanske inte funkar, men va fan ska man göra när ingen vill hjälpa =( Värsta fall får jag väl lämna in den.
Hugin är helt tokig. Tack Daniel för att han fick komma hem till dej och sova lite. Han kan ju inte sova nu när Stina är som hon är. Thomas kunde ha honom hos sej också, men jag vet inte om jag kan lita på att Hugin får det bra om jag lämnar honom så han får vara hemma.
Jaha. Fan, tankarna fortsätter vimla. Orkar egentligen inte ens tänka på honom, men va fan, jag kan inte stura mej själv även om jag försöker det genom att inte äta.
Jävla mat. Bilr illamående när jag tänker på honom och tappar hela aptiten. Fick i mej lite spagetti nu när jag kom hem, jag kände att det var panik och att jag skulle trilla ihop om jag inte åt någonting. Har jobbat 8 timmar utan frukost, lunch eller rast.
Jag är fan anorektiker, i alla fall när det är situationer som denna. Jag ville inte uppleva den igen, trodde verkligen på att de skulle vara jag och Linus för alltid. ='( fan, nu tänker jag för mycket på det igen. Börjar gråta bara för det. Jag får hela tiden undvika bilder och musik som påminner om honom för att jag inte ska börja gråta. Helvete va jobbigt det är. Ska aldirg bli kär igen!!!
Fan va jag kommer hata den människa som får Linus efter mej. Jag kommer verkligen göra det värsta för henne. Kommer bli så fruktansvärt avundsjuk.
I understand that there's some problems
And I'm not too blind to know
All the pain you kept inside you
Even though you might not show
If I can't apologize for being wrong
Then it's just a shame on me
I'd be the reason for your pain
And you could put the blame on me.
And I'm not too blind to know
All the pain you kept inside you
Even though you might not show
If I can't apologize for being wrong
Then it's just a shame on me
I'd be the reason for your pain
And you could put the blame on me.
Mat denna veckan:
måndag: frukost, fika med mamma
tisdag: lunch i skolan
onsdag: tre kakor
torsdag: en tallrik spagetti
Arbete denna veckan:
måndag:
tisdag: LIDL
onsdag: HÄLLSNÄS
torsdag: HÄLLSNÄS
fredag: LIDL, ORION
lördag: LIDL
Ska hålla maten minimal, ska se om jag klarar mej på bara frukosten. Det tror jag, lätt att jag kommer, men problemet är i så fall på lördag morron på LIDL, jag kommer ju aldirg orka om jag inte äter, men va fan. Har ingenting att leva för ändå.
Det jag skriver här kommer från mina tankar. Det är äkta och jag vill inte att någon ska tycka synd om mej för att jag inte äter. Det är bara så, jag är sådan när jag är deprimerad. Det går över, men jag kan lova att detta kommer ta längre tid än Pavarotti och längre tid är Jocke som var typ en månad.
Halsbandet jag fick av Linus kommer jag att gömma och glömma. HELVETES JÄVLA LIV!!!!!!!!!!!! Måste det ta slut ?!?!?! ='( ='( ='(
Kan inte låta bli att fälla en tår över allt jag älskar med Linus.
Orkar inte skriva längre, jag kan inte gräva för djupt i hjärtat, vill inte att någon ska se att jag gråter.
eea.
En flod full med tårar.
Fy va hemskt det var att prata med honom igår natt... Jag vill så gärna att det ska vara bra mellan oss... I morron har vi varit tillsammans i 10 månader och vi kommer inte ens träffas. ='(
Jag bara gråter. Fan, helvete, detta är nog slutet mellan oss. Jag vill fan inte det! Jag tycker så jävla mycket om honom. Han är som en ängel.
Men vill han inte mer så kan jag fan inte göra någonting åt det heller. Mamma säger att det inte funkar att hålla på så och att varje gång vi ses så är vi osams. Så är det faktiskt inte.
Var med Frida och Ludvig en stund igår efter att jag lämnat Daniel, fan va jag saknade Linus så. Min, än så länge, min Linus. Jag vill så mycket som inte funkar. Hur fan ska jag göra ?? Mitt liv kommer att gå under om jag inte får ha honom kvar. Vill inte gråta. Vill ingenting. Vill bara få pussas med honom. Älska honom. GUD HJÄLP MEJ!
Fy fan va jag saknade honom igår, jag ville så gärna bara se honom. Bara få känna på honom. Han känns inte längre som min, han tänkt på det hela dagen idag. Han kanske är med någon annan. Fan, hemska tanke. Tårarna är fan aldrig långt borta nu för tiden.
Nä, fan, jag måste få någonting annat att tänka på, åker en sväng till Jessica.
Snälla Linus lämna mej inte !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
eea.
Jag bara gråter. Fan, helvete, detta är nog slutet mellan oss. Jag vill fan inte det! Jag tycker så jävla mycket om honom. Han är som en ängel.
Men vill han inte mer så kan jag fan inte göra någonting åt det heller. Mamma säger att det inte funkar att hålla på så och att varje gång vi ses så är vi osams. Så är det faktiskt inte.
Var med Frida och Ludvig en stund igår efter att jag lämnat Daniel, fan va jag saknade Linus så. Min, än så länge, min Linus. Jag vill så mycket som inte funkar. Hur fan ska jag göra ?? Mitt liv kommer att gå under om jag inte får ha honom kvar. Vill inte gråta. Vill ingenting. Vill bara få pussas med honom. Älska honom. GUD HJÄLP MEJ!
Fy fan va jag saknade honom igår, jag ville så gärna bara se honom. Bara få känna på honom. Han känns inte längre som min, han tänkt på det hela dagen idag. Han kanske är med någon annan. Fan, hemska tanke. Tårarna är fan aldrig långt borta nu för tiden.
Nä, fan, jag måste få någonting annat att tänka på, åker en sväng till Jessica.
Snälla Linus lämna mej inte !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
eea.
