2010-08-17 - tisdag.
Hela sommaren har gått.
Ser fram emot att vinter och hösten snart kommer, de årstiderna har man aldirg massa förväntningar på. Denna sommaren har varit den värsta i hela mitt liv.
Inte för att jag är på otroligt lågt humör idag, utan den tanken har slagit mej hela förra och denna veckan.
Va mycket jag skulle ha gjort annorlunda. Va mycket jag ångrar. Va mycket jag lärt mej.
Nu syftar jag inte bara på det som hållt mej väldigt nere ganska länge nu, mina nära vet vad jag pratar om.
Utan saker som hållt på ett tag utan att jag gjort en större förändring på, trots att jag varit medveten om det. Att bli bekväm i sin situation och inte orka vända eller ändra.
Saker kommer ändras nu. Helt klart.
Min näst-sista dag på Bogelack forever idag. Trodde att det skulle vara slut redan förra veckan, men icke.
Det känns otroligt skönt på ett sätt, men ändå jävligt tråkigt. Trivs verkligen och människor här är så...så...hittar inte orden.
Jag stör mej på att jag ofta har så mycket förutfattade meningar och att jag dömmer många innan de öppnat munnen, innan jag lärt känna folk, innan jag ens har ett namn. Varför har jag tillåtit mej själv att bli och vara den jag är när jag inte ens själv tycker om den jag är.
Ända sedan första dagen på Bogelack har jag varit någon annan än mej själv. Varför!?! Finns ingen som helst anledning. Det är nu den sista veckan som jag börjar komma tillbaka till mitt eget jag.
Det enda som egentligen känns så sjukt fel är att jag gjort någonting mot/med en människa här som jag för alltid kommer att få ångra. Någonting som jag inte alls står för och därför gärna gömmer mej. Vill inte att han/hon ska veta att jag är här. Vill inte att han/hon ska känna av att jag finns här. Det är nog det som känns allra bäst med att sluta. Göra ett slut på någonting och börja om från början någon annanstans.
Nu kommer det som mamma alltid säger. Att man inte ska springa från problemen. Egentligen är det bara jag som uppfattar detta som ett problem och personen i fråga vet nog inte ens om att det känns så jobbigt för mej. Så i detta läget så känns det som ett bra beslut. Kunna släppa och gå vidare.
I alla fall för stunden...
Så nu sitter jag här, längtar efter att få gå härifrån, sluta jobba, åka till mamma och skratta tillsammans med henne i regnet. Egentligen en helt vanlig tisdag.
Dock full med tankar jag inte kan styra över.
eea.
Ser fram emot att vinter och hösten snart kommer, de årstiderna har man aldirg massa förväntningar på. Denna sommaren har varit den värsta i hela mitt liv.
Inte för att jag är på otroligt lågt humör idag, utan den tanken har slagit mej hela förra och denna veckan.
Va mycket jag skulle ha gjort annorlunda. Va mycket jag ångrar. Va mycket jag lärt mej.
Nu syftar jag inte bara på det som hållt mej väldigt nere ganska länge nu, mina nära vet vad jag pratar om.
Utan saker som hållt på ett tag utan att jag gjort en större förändring på, trots att jag varit medveten om det. Att bli bekväm i sin situation och inte orka vända eller ändra.
Saker kommer ändras nu. Helt klart.
Min näst-sista dag på Bogelack forever idag. Trodde att det skulle vara slut redan förra veckan, men icke.
Det känns otroligt skönt på ett sätt, men ändå jävligt tråkigt. Trivs verkligen och människor här är så...så...hittar inte orden.
Jag stör mej på att jag ofta har så mycket förutfattade meningar och att jag dömmer många innan de öppnat munnen, innan jag lärt känna folk, innan jag ens har ett namn. Varför har jag tillåtit mej själv att bli och vara den jag är när jag inte ens själv tycker om den jag är.
Ända sedan första dagen på Bogelack har jag varit någon annan än mej själv. Varför!?! Finns ingen som helst anledning. Det är nu den sista veckan som jag börjar komma tillbaka till mitt eget jag.
Det enda som egentligen känns så sjukt fel är att jag gjort någonting mot/med en människa här som jag för alltid kommer att få ångra. Någonting som jag inte alls står för och därför gärna gömmer mej. Vill inte att han/hon ska veta att jag är här. Vill inte att han/hon ska känna av att jag finns här. Det är nog det som känns allra bäst med att sluta. Göra ett slut på någonting och börja om från början någon annanstans.
Nu kommer det som mamma alltid säger. Att man inte ska springa från problemen. Egentligen är det bara jag som uppfattar detta som ett problem och personen i fråga vet nog inte ens om att det känns så jobbigt för mej. Så i detta läget så känns det som ett bra beslut. Kunna släppa och gå vidare.
I alla fall för stunden...
Så nu sitter jag här, längtar efter att få gå härifrån, sluta jobba, åka till mamma och skratta tillsammans med henne i regnet. Egentligen en helt vanlig tisdag.
Dock full med tankar jag inte kan styra över.
eea.
