Nu har jag jobbat en vecka i Göteborg, saknar det faktiskt liiiite, men det är väldigt lite, anledningen till att jag saknar det är ju för att jag har träffat en trevligt kompis och att få tiden att gå.
Kan inte berätta längre vad som har hänt men det var kul att vara med henne.

- Måndag. Följde med fältsäljarena och bestämde att vi skulle fortsätta tillsammans.
- Tisdag. Utbildning och sen skulle vi titta på när de jobbade ytterligare en dag.
- Onsdag. Utbildningen färdig och vi skulle prata med vårt första folk, det var jävligt mycket flum och jag flabbade så jävla mycket, kul så in i helvete.
- Torsdag. Hämtade mat till fältsäljarna och vi åt på ett ställe som smakade illa, springnota fick det bli. Flabbade hela vägen ner så jag fick så jävla ont i magen. HELT KLART VÄRT DET ! =D
- Fredag. Fick sålt ett abonnemang och skolkade hela dagen med popcorn och en modevisning i Nordstan.

Saknar henne faktiskt, det var faktiskt kul.
Sökte jobb på Proffice igår, hon ringde upp mej idag och jag kanske ska komma på en intervju. Tyvärr får man bara 80 spänn i timmen. Men det verkade vara ett kul jobb så kan Linus ta sej härifrån. Behöver ju inte träffa honom då.

Vet inte hur jag ska göra till helgen heller, tänkte i alla fall lägga lite tid med Linus men det verkar inte som att det blir så nu, skit i honom!! Åh, så jävla arg jag blir bara jag tänker på det. Men men, vill han inte så kan jag inte göra någonting åt det.
Kanske ska träffa Jessica idag också. Hon slutar jobba kl 15.00, då ska jag och mamma åka till Kållered och hämta teven. Så jag träffar la Jessica lite senare. Då får jag i alla fall lite att göra idag.
Pappa hjälpte mej med bakluckan idag också. Han tyckte att det var dåligt att Linus inte hade fixat det för det var så pass lätt. Försökte försvara honom men det blev bara värre. Då tyckte pappa att han var lat i stället. Han hatade visst sådant folk. =S
Han sa att det bara är Frida som kommer gå en egen väg och jag och Adina kommer försvinna med polkvänner. Hum... Det är ju precis det jag tänker göra =S Jag sm tänkte spara Linus så länge jag levde. Men det verkar inte vara en sådan bra idé längre. =S Hur fan ska jag göra ??

Fryser.

Fan, nu går jag nog fan ut. Mamma blev sur får att jag inte ville följa med henne ut, men jag vill inte gå!!!!!!!! Jag vill fixa bilen. I morron kanske jag kan ta i tu med bakdörrarna och sen på torsdag kan jag ta lampan som är paj. Eller så sparar jag det tills det blir helg. Då kan jag ju hålla på utan att bli störd.

Vad ska du göra i helgen?

(märks det att jag undviker att skriva om Linus? tycker ändå inte att det finns så mycket att skriva om honom nu ändå)

Tycker du att jag är elak? Det tycker jag också, elak som ett jävla svin, när kommer domen? Förlåt, men jag gör det med flit.

eea.

Vaknade massa gånger igår natt. Drömde typ varje gång att vi var på Liseberg, tyckte att det var jätte synd att vi inte kunde åka dit. Sen när Linus vaknade så åkte vi till Liseberg och det var det bästa jag har gjort på väldigt länge! Jag tyckte att det var helt underbart att vara med Linus själv en hel dag och vi gjorde någonting! Det var verkligen länge sedan det hände. Åh, va kär jag är! Det är jätte jobbigt. Kunde inte hålla tårarna borta idag när han skulle åka så mycket som jag tycker om honom! Han är så jävla speciell. Vill ha mer av honom. Tycker inte om att jag inte kan vara med honom längre, jag tynar fan bort varje gång. Jag krymper ihop som ett russin och gråter så jävla mycket inombords när jag vet att det är ett år och tre månader kvar innan jag kan få en puss av honom varje dag.

Jag hade i alla fall kul på Liseberg och i morron ska jag börja på ett nytt jobb i Göteborg.  Körde hem krätet till syster idag också, jag sa att jag inte skulle göra det men kunde inte lämna henne där.
Kan du snälla sluta på doggy?



           

Vet inte riktigt hur det började, eller hur drömmen ens började, men såklart är Linus med. Det brukar han vara.  Han var med jobbet och skulle äta middag här hos oss och jag skulle servera. Det var dukat ett långbord ute på vägen precis utanför bervlådorna, det var ungefär 40 stycken som skulle äta och det var någon slags soppa som skulle serveras. Om man kommer från Skene så satt Linus och en flicka på vänster sida av långbordet i ungefär mitten. Självklart litar jag på Linus och han får vara med vem han vill utan att jag ska vara jätte avis. Den här tjejen som var placerad bredvid honom hade han umgåts med i några dagar och han hade berättat det för mej.

Samtidigt som detta hände så hade mamma köpt en stor yta med väldigt mycket blommor, den här ytan låg fär Rut håller hus idag. Det var sommar och det var varmt, inga muggor, ingenting sådant, det var också på kvällen. Dessa blommor skulle placeras på ett bra ställe för hela utrymmet skulle försvinna och mamma berättade för oss som skulle ta hand om detta att vi skulle spara de blommor som tilltalade just oss. Efter att vi tyckte att vi var klara med blommorna skulle vi ställa ner sprit och öl i källaren där alla drickor står idag. Det enda som var skillnad var att källaren inte såg ut på samma sätt utan det var ett väldigt kallt område där bara små människor kom ner därför jobbade det en dvärg hos oss som skulle hjälpa oss med att få ner allt.
Ida Johansson och Erika Johansson hade nyligen startat ett kafe med lunch restaurang men detta lång mycket längre från Grindsmossen. Jag skulle jobba för dem också, helst samtidigt, som alltid. Där var det väldigt unket och fuktigt.

Jag kände mej väldigt ensam och frånvarande, det var ingen som riktigt ville kännas vid mej och folk undvek att prata med mej. Vi som bar ner i källaren och jobbade på Grindsmossen den kvällen var: mamma, pappa, Adina, Frida, jag, Jocke N och Anna (raskensanna). Jag kom lixom inte in i gänget men det var ungefär vad som brukade vara. Jag hade ju LInus som jag litade på till 100 %. Efter att jag hade serverat och maten var slut åkte de flesta hem men det var också fest här för det 40 personerna, självklart var Linus på hugget och likså tjejen. Hon var ganska lång och smal, hennes hår var nästan i samma färg som guld och det var kraftiga lockar och håret var tjockt. Hon påminner nästan om Sara Birgersson men hon hade inte alls lika breda höfter och inte alls lika stora lår. Allt efter att kvällen gick kände jag att jag fanns mindre och mindre och ingan såg mej, jag fanns lixom inte. Linus var väldigt frånvarande och svarade väldigt kort på det jag sa till honom, han var väldigt frånvarande. Allt eftersom det blev värre ville jag ha uppmärksamhet, jag ville att folk skulle se mej så jag började slå sönder saker, men ingenting hände, ingen blev lixom rädd heller, mamma bara så snällt städade upp efter mej och sa inte ett ord. Linus reagerade inte heller. Han var bara med den här tjejen, men det retade mej inte för jag jobbade ju och då kan man lixom inte hålla på och pilla på varandra. Tillslut blev jag så jävla frusterad och jätte arg så jag gick och stack ner folk, men fortfarande var det ingen som reagerade. Det var kanske någon gäst som sa till mej att sluta för det var inte okej att göra så och sen blev jag så arg på Linus som inte brydde sej, jag vill inte längre att han skulle gå och hålla den här tjejen i handen. Jag blev jätte arg på honom, att han fan inte kunde fatta! Jag började bli jätte lessen och det kändes som att jag inte fanns. Jag stack tjejen i foten och bad om förlåtelse och sen gjorde jag samma sak med Linus. Han sa bara att det gjorde ont och fortsatte sin tur runt på gården med den här tjejen. Jag ryckte tag i Linus och sa att jag inte ville vara tillsammans med honom längre om han inte skulle bry sej om mej längre, jag kände att jag kunde klara mej utan honom och gå till mina kompisar istället. Han blev inte ens lessen, han sa bara ''hopp'' och gick sin väg.
Då blev jag lessen istället, jag började gråta jätte mycket.
Jag satt i Linus knä, han var väldigt fysiskt skadad och han hade ingen energi efter allt jag hade gjort med honom, jag hade slagit honom och sparkat, jag vet inte allt jag hade gjort. Slagit stönder glas så han hade fullt med glas i kroppen. Jag grät och höll om honom och sa att till honom att jag inte ville att han skulle lämna mej och att jag fortfarande ville vara med honom. Men han sa hela tiden ''det vill inte jag'' ''jag orkar inte'' ''nej'' '' det kommer inte att funkera'' det visade sej att han hade legat med den här tjejen, men det gjorde inte mej någonting jag ville ha honom i alla fall, jag ville inte vara ensam, jag ville att det skulle vara som förut och varje gång han sa att jag inte ville vara tillsammans med mej så högg jag honom i ryggen med morakniven jag hade i höger hand. Det var inget blod men han blev allt svagare och svagare, han hade allt svårare att andas. Då kände jag att mitt liv var över, jag satt i hans knä och försökte ta livet av den människan jag älskade för att han inte orkade vara tillsammans med mej längre. Jag bara grät.

Sen vaknade jag. Skakis men ändå JÄTTE glad att det bara var en dröm.

Vet inte vad jag ska skriva ens, det finns helt enkelt alldeles för mycket att skriva. Jag tycker alldeles för mycket om Linus just nu, det är fan jobbigt. Jag vill inte gråta men jag vet ändå att jag kommer att göra det i morron... Om jag nu hinner träffa honom. Hoppas verkligen på det. Får helt enkelt hoppa över sminket.
Fan va jobbigt det är!?

Kommer knappt ihåg vad vi pratade om igår, men jag fick mej själv jävligt lessen. Djupt lessen. Sa saker som jag inte ens tänk på innan, det bara kom fram lixom. Fan fan fan!! Jag hatar att det är så här!

I morron ska i alla fall jag och Hugin åka till Sthlm. Hoppas att jag har mindre känslor för Linus då. Jag vet att de kommer att svalna men frågan är ju hur mycket och hur snabbt. Bara jag inte mår så dåligt när jag är i Stockholm.

FAN! Jag hatar det !!! Varför ska det vara såhär! Jag vill vara sådär lycklig igen. Inte hela tiden bli olycklig!!

eea.

Nu är det måndag, längtar till i morron. Då har känslorna lagt sej lite igen. Tänker inte så mycket på honom och så saknar jag honom inte lika mycket.
Satt ett bra tag igår och snackade med Adina och Frida. Det var länge sedan jag var med dem så.. Det kanske är bra att vara ifrån honom lite. Så han får lite utrymme. Jag kanske inte ska vara på honom så... =( Självklart saknar jag honom.
Det är fan kärleksbekymmer i familjen nu kan man säga. Frida har precis avslutat ett förhållande, mitt håller på att tramla i bitar och Adina håller på att påbörja ett förhållande, så man kan ju säga att den som är gladast borde vara Adina, men jag tror faksitkt att vi alla ligger på samma nivå. PROBLEM!

Jag vill inte ha sådana, men utan dem skulle ingenitng kännas bra heller.

måndag:
tisdag: LIDL
onsdag: GRIND
torsdag: LIDL
fredag:
lördag: LIDL
söndag:

På lördag ska jag i alla fall supa, Karin ville ha med mej ut så jag ska följa med henne.. Linus sa att han inte skulle komma hem i helgen ändå så jag kan ju supa huvundet av mej och vara bakis på söndag så försvinner helgen snabbt. Vill helst av allt att vi ska träffas men jag får vänta tills det blir bättre tillfälle =)

Snackade med Jimmy om det igår också och det är faktiskt jag som har resunerat fel. Helt klart. Så jag får hålla humöret uppe och leva med att jag inte kan träffa den jag älskar ofta nog. Det kommer väl hoppas jag.

Kärleken fortsätter...

eea.

En saga om en flicka.
Det var en gång en flicka, en väldigt ung men ändå tillräckligt gammal. Hon hade allt hon ville ha och var lycklig. Hennes kompisar fanns där hela tiden, visserligen ringde de inte och hörde hur det var när hon de få gångerna hon inte syntes i skolans korridorer. Hon fantiserade ofta om en pojke som hon kunde ha nära och så att hon på gång kunde känna sej älskad av någon annan än familjen. Alla flickompisarna gjorde samma sak, flickan trodde sej vara kär som i en pojke som hon än gång varit, men det var mest för att visa hennes flickkompiar att hon också hade någon som hon hade varit kär i när hon var yngre.
När hon precis hade börjar i andra klass började saker att hända. Någonting som hon så länge hade väntat på. En pojke började visa ett intresse för henne, han gick i parralellklassen tillsammans med en av flickans bästa kompis. Nyfiken började hon umgås med pojken som också gick i hennes matteklass, tillsammans med en av pojkens bästa kompis. Han var också pojke.
När allt började närma sej till att flickan och pojken började bli tillsammans tvekade flickan och frågade ofta sina kompisar om råd och hur hon skulle göra. Det var egentligen alldeles nytt för flickan att vara tillsammans med en pojke i sådan hög ålder. Det hade varit ett långt uppehåll sedan hon hade ett annat förhållande. Men fickan fortsatte och blev tillslut helt indragen i hans spel. Han på något sätt förgiftade henne och fick henne att göra allt han sa till henne. Hon blev förbjuden att träffa sina kompisar på fritiden och disco som hon så mycket tyckte om var helt uteslutande. Kompisarna började så småningom försvinna och flickan umgicks bara med pojkvännen och hans kompis. Hans var ganske lång, blond och hade stort självförtoende. Han kände nästan alla. En riktig cooling. Fast efentligen var han inte det, han trodde mer att han var det är han var det. pojkvännen var inte sådan, han var väldigt självsäker och tyckte om sej själv, väldigt egosentrisk.
Julen kom och flickan fyllde år och när det blev nyår hade en av flickans kompisar också skaffat pojke. Flickan tyckte att det var kul att bolla massa flicksnack mellan sin kompis och kom på så sätt närmare henne. Den nyårsaftonen var den bästa i hennes liv. Hon var så lycklig när hon stod ute i snön tillsammans med sin pojke och tittade på fyrverkerierna. Det var någonting så vackert.
Våren närmade sej och flickan började på nytt känna sej osäker i sitt förhållande, hon kände sej instängd och blev ofta irriterad för att hon inte fick göra någonting. Eftersom att hon inte kunde berätta för pojken hur hon kände började hon skriva dagbok och varje gång hon var arg eller lessen så tog hon ett papper och en penna och skrev ner sina agritioner. Hon började skriva till pojkvännens snygga kompis och kände att hon kunde prata med honom. Det var någonting med honom som gjorde henne trygg. Han kunde hon gå till när hon var arg och skälla ut honom efter noter men han stod ändå kvar och log och ttröstade henne när hon var klar. Han visste att på något sätt så var det inte honom hon var arg på. Visst låter det som en underbar pojke!?
När sommaren kom började  flickan inse att hon började få känslor för den snygga pojken. Men hon kunde inte. Snyggingen hade precis avslutat ett förhållande med en annan flicka. Flickan valde att dölja sina känslor för den snygga och fortsätta tillsammans med pojkvännen. Hon hade en trygghet i honom som gjorde henne starkare.
I slutet av sommaren var förhållandes mellan flickan och pojken ostabilt och känslorna för den snygga kom tillbaka. Pojkvännen hotade med att om det skulle ta slut mellan dem så skulle hon inte ha några av hans kompisarna kvar. Flickan blev rädd och lovade sej själv att hålla kvar. Men efter att skolan hade börjat och pojkvännen fick köra bil så tog det slut. Pojkvännen sa det i ett skrivsamtal mellan dem. Hela natten satt flickan uppe och grät, och under hela skrivsammtalet satt också den snygga kompisen och stöttade henne. Hela hennes liv kändes som en stor sorg, allt hon hade givit var nu helt borta. Hon såg bara svart i flera dagar och slutade helt att äta. En sak hon gjorde för att få kontroll över sej själv när hon mådde dåligt.

Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det hela började, men en dag satt jag där i den orangea bilen tillsammans med honom. På parkeringen på andra sidan av vägen. En lycka som inte går att beskriva. Minns en av alla de där gångerna att han hade en beige tröja med ett tryck ''sverige'' vi stod utanför bilen och fingrarna ville bara hålla om honom. En sådan vacker skönhet. En sådan underbar varelse. Det var första gången jag kände mej så lycklig att jag skulle kunna flyga.
Samma sak var den gången när jag första gången pussade honom. Då förstod jag inte att det var början till mitt första förhållande med någon som jag kan säga ''jag älskar dej'' och mena det.

Jag säger det fortfarande, jag menar det fortfarande, jag vill fortfarande.

Nu vill jag, för nu saknar jag honom igen precis som det var förr veckan när han åkte från mej. Det var samma sak då. Han stack utan att försöka visa medkänsla om att han också vill vara kvar men måste åka för att jobba. Även om jag vet att det inte är så så hade jag kanske uppskattat det. Jag förstår att han var tvungen att åka hem för att träffa familjen, han undrar säkert hur det är med Jimmy. Han saknar dem nog egentligen utan att han säger någonting. De är ju faktiskt hans familj.
Jag vill så mycket som jag inte kan förverkliga. Fick jag en önskan så skulle det vara att få mina drömmar i upplevelse tillsammans med honom. Det känns inte bra när han åker, det känns som att han kommer hem endast för att han måste vara med mej och för att vi ska göra någonting annat. Vill inte ha den känslan.
Vill föralltid vara hans.

eea.

Han var här och hälsade på en stund idag och igår... Sen stack han igen. Jag ville verkligen hålla tårarna borta, men när han sa: ''nu åker jag'' så kunde jag fan inte hålla tårarna borta. Fy fan, jag ville verkligen inte, ville visa att jag inte är en sådan liten mes. Fy fan va jobbigt det var, även om jag visste att han skulle sticka så kunde jag inte hålla tårarna borta. Det känns som att hela livet är över nu igen. Det kändes så jävla bra när han meddelade mej att han skulle komma hem. Den svarta klumpen som tyngde ner mej försvann helt plötsligt och det kändes som att jag kunde flyga, men nu börjar den så småningom komma tillbaka, jag känner den redan. Vill så gärna ha honom här, eller bara veta att han kommer hem på kvällarna. Nu vet jag ju ingenting, jag har inte ens någon dag att se fram emot, ännu en helvetes vecka innan helgen kommer igen.
Allt kändes så lätt att jobba i fredags bara för att jag visste att jag skulle få träffa honom på kvällen, jag var verkligen jätte trevlig mot alla kunder som kom. Jag lös verkligen. Som en glad lampa. Nu sitter jag där med telefonen i handen och väntar förjäves på att den ska ringa... När ringer du??!
Jag vet att jag så gärna ville åka idag, han har ju någonting att se fram emot hela veckan, men det har inte jag. Jag tror det var mycket därför jag inte kunde hålla tårarna borta. Kan inte hålla dem borta nu heller. ='( Han är verkligen så jävla underbar. Jag blir helt förlamad när jag tittar på honom och när jag visste att han alldeles snart skulle försvinna i ytterligare en vecka så kunde jag ingenting annat göra än att gråta. Saknade honom även om jag satt i hans knä och fick hålla om honom. Saknar honom nu. Eller, jag vet inte, nä, jag saknar honom inte, jag tycker inte om att inte kunna träffa honom.
En sådan underbar människa kommer jag nog aldrig mer träffa, fan, jag känner mej olyckligt kär, kär i någon man aldirg kan få. Det finns ingenting som är fel med honom. Det känns som att jag har känt honom i en vecka men kan ändå så mycket om honom. Jag är rädd att han inte har några känslor kvar för mej och att han kommer att dumpa mej för att det är så mycket roligare där han är och att jag glöms bort. Vill inte det, jag vill att han ska veta att jag finns här och gör allt, nästan allt, för honom. När han ber mej om någonting så kan jag inte säga nej, han är så jävla underbar !!! Han är så vacker. Vacker hela han. Önskade att han kunde göra sej fin när jag träffar honom också, för då är han verkligen ännu snyggare än han brukar. Då hade jag inte kunnat slita blicken från honom alls.

Det kändes ändå rätt bra att komma hem. Pappa var glad och det gjorde att jag också blev glad. Vi pillade lite med bilen och fixade de två lamporna som hade gått sönder nu under helgen. Sen fick jag glykol av honom och så en liten korg att lägga prylarna i. Sen åkte vi till Sätila och köpte pizza, han körde v40in, som en galning och så kollade han alla fel med den, han skulle ta blien på tisdag och göra en framvagnsinställning så skulle jag få ta hans bil till LIDL. Fan va snäll han skulle vara nu då =). Träffade Koppen i Sätila också, och så var Tommy och lite andra småfolk där. Det var kul. Ingen Daniel har hört av sej heller och inte Sandra heller. SYND! Inte en enda jävla kompis.
Satte i mej en hel pizza så jag har ont i magen nu =S, så nu sitter jag här med tårar på kinderna och väntar på att Linus ska ringa. Tror inte han kommer att göra det. Som annars så väntar jag förgäves.

eea.

---

Mat denna veckan:

måndag: frukost, fika med mamma
tisdag: lunch i skolan
onsdag: tre kakor
torsdag: en tallrik spagetti

Arbete denna veckan:
måndag:
tisdag: LIDL
onsdag: HÄLLSNÄS
torsdag: HÄLLSNÄS
fredag: LIDL, ORION
lördag: LIDL

Ska hålla maten minimal, ska se om jag klarar mej på bara frukosten. Det tror jag, lätt att jag kommer, men problemet är i så fall på lördag morron på LIDL, jag kommer ju aldirg orka om jag inte äter, men va fan. Har ingenting att leva för ändå.

Det jag skriver här kommer från mina tankar. Det är äkta och jag vill inte att någon ska tycka synd om mej för att jag inte äter. Det är bara så, jag är sådan när jag är deprimerad. Det går över, men jag kan lova att detta kommer ta längre tid än Pavarotti och längre tid är Jocke som var typ en månad.
Halsbandet jag fick av Linus kommer jag att gömma och glömma. HELVETES JÄVLA LIV!!!!!!!!!!!! Måste det ta slut ?!?!?! ='( ='( ='(
Kan inte låta bli att fälla en tår över allt jag älskar med Linus.

Orkar inte skriva längre, jag kan inte gräva för djupt i hjärtat, vill inte att någon ska se att jag gråter.

eea.

Fy va hemskt det var att prata med honom igår natt... Jag vill så gärna att det ska vara bra mellan oss... I morron har vi varit tillsammans i 10 månader och vi kommer inte ens träffas. ='(
Jag bara gråter. Fan, helvete, detta är nog slutet mellan oss. Jag vill fan inte det! Jag tycker så jävla mycket om honom. Han är som en ängel.
Men vill han inte mer så kan jag fan inte göra någonting åt det heller. Mamma säger att det inte funkar att hålla på så och att varje gång vi ses så är vi osams. Så är det faktiskt inte.
Var med Frida och Ludvig en stund igår efter att jag lämnat Daniel, fan va jag saknade Linus så. Min, än så länge, min Linus. Jag vill så mycket som inte funkar. Hur fan ska jag göra ?? Mitt liv kommer att gå under om jag inte får ha honom kvar. Vill inte gråta. Vill ingenting. Vill bara få pussas med honom. Älska honom. GUD HJÄLP MEJ!
Fy fan va jag saknade honom igår, jag ville så gärna bara se honom. Bara få känna på honom. Han känns inte längre som min, han tänkt på det hela dagen idag. Han kanske är med någon annan. Fan, hemska tanke. Tårarna är fan aldrig långt borta nu för tiden.
Nä, fan, jag måste få någonting annat att tänka på, åker en sväng till Jessica.

Snälla Linus lämna mej inte !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

eea.

Gjorde någonting som jag inte skulle gjort idag. Tänkte inte på det förr än jag fick skit för det.
Det kommer in en liten kille som är kanske 8 år en gång i veckan eller oftare och köper massa godis och chips för 70 - 80 spänn varje gång. Han är inte smal. Han är faktiskt ganska mullig. Nästan fet. Jag sa till honom idag att han kanske ska tänka på vad han äter... Dumt av mej, men det kändes som att den här killen inte gjorde mer än att käka massa godis. Tycker att det är synd om barn som är överviktiga, de flesta kan inte rå för det. Deras föräldrar görder sina barn och ger dem en felaktig kost.
Det var antagligen hans syster som kom in senare och köpte mat till någon. Hon upprepade precis samma sak som jag sagt till pojken. Förlåt, ska aldirg mer kommentera det.


Träffade Linus igår. Kändes så underbart. Som det gjorde när vi precis blev tillsammans. Blev lite paff när han fick jobb i Alingsås, vill inte att han ska sticka dit för jag kan inte följa med honom. Sen vill jag helst inte att han ska jobba heltid. Det blir ju mindre tid för oss då =( Det har ju varit det om vi jobbade samma tider, men det händer lixom inte. Jag tyckte att det kändes skönt att sluta på lidl nu för då kan jag vara med flexibel och vara med Linus, men om han jobbar kan ju inte jag bara vara hemma.
Det är ju bara några månader kvar, sen finns ju inte någon Linus mer ='(


Det var så mysigt att sova bredvid Linus i natt, det kändes som en evigthet sedan sist, jag kan ju sova men Linus kan det inte =( det är synd ju...

Nä men ju ska jag sticka, ska kolla på TV. Pussas med DEJ.

eea.

Kul att Karin kom med idén. När jag sa 'ja' till henne hade jag verkligen ingen aning om hur det skulle bli. Jag sa till henne för att jag ville göra någonting nytt utan Linus, han hade ju ändå redan stuckit i från mej.. Så känner jag i alla fall. Det kunde bli kul att åka med någon jag inte brukar träffa och kanske till och med träffa nya människor. Ingenting blev som jag trodde att det skulle bli.

Karin ringde och frågade om fler kunde åka med oss och visst sa jag 'ja', vi skulle ju ha kul. Men det fanns lixom ändå någonting som jag saknade, som jag typ hela tiden saknar. Jo, precis, LINUS. Men lite blyghet frågade jag om han ville följa med. För visst vill jag dela mina upplevelser med honom. Problemet är ju som alltid annars att han inte har några pengar. Men jag täntke att jag som alltid annars tänker att jag kan bjuda på det, bara han följer med. Inträde (100 kr) och mat (300 kr) räcker och det är inte mycket för att få med personen jag älskar.
Som jag sa så blev ingenting som jag trodde.
Jag trodde att det bara var min bil som skulle mer men Karin ringde när vi hade bestämt att Linus skulle med att avresan skulle bli kl 7 från Timmie tillsammans med Timmies två kompisar från Fjärås, Evert, Emil, Daniel och Börje. Sen var det ju min bil också. KUL!

Jag hade faktiskt kul ner också. När Linus dricker blir jag helt konstig, vet faktiskt inte varför men så är det, tycker inte om det om jag själv inte får dricka. Men nu kändes det helt okej till och med kul. Detta var någonting jag verkligen sätt fram emot, jag skulle helt enkelt ha kul.
Jag försökte verkligen ta till mej det Linus hade sagt innan han stack till Vårgårda, han ville inte att jag skulle bli sur för att han var med sina kompisar och inte alltid var med mej, okej, jag håller med att jag kan vara sådan. FÖRLÅT. Jag skulle verkligen visa att jag kan. Det var faksitkg bra också. För det var precis så som jag trodde. Linus var med dem. Underbart bra att Karin var med. Annars hade jag känt mej så ensam. Sa det till henne faktiskt. Det var på Hallandsåsen.

Resan tog 5 timmar, men det kan jag säga nu efteråt att det är det värt.

Nu skulle vi supa. Supandet från min sida blev helt okej, ville inte vara för full och inte nykter heller... men, hum, Linus, min unga man. HAN VAR FULL!!! Han kanske säger annorlunda men jag och vi som såg honom vet att han var FÖR full. När jag försökte visa att jag tycker om honom och vill hjälpa honom så blev han bara arg. Det kändes faktiskt. Det var faktiskt jobbigt. Jag vill ju att han ska ta hand om mej när jag är för full och inte vet. Därför vill jag så gärna vara där när han är i den situationen, men det är klart, han tycker säkert fortfarande inte att han var så full. Tårarna var nära när han slängde sej i diket och bara inte var normal. Det var verkligen som att han ville att jag skulle gå därifrån. Det han sa sätter sina spår, det är saker han inte vågar säga när han är nykter, eller jo, han säger det, men det är inte lika detaljerat.
Jag lämnade honom i diket. Sur. Jag var sur. Fan, så jobbig! Ville han att jag inte skulle bry mej eller veta vad han håller på med så ska jag inte vara där heller. Det blev en till flaska xide och sen var allt på topp, snackade som fan med Evert, Linus blev arg för hans skor var borta och vakten kom. Sen gick jag och la mej i bilen. Orkade inte mer. Skämdes så över honom, just i det tillfället önskade jag att jag var tillsammans med någon annan.
Sen höll det där på. Hans jävla skor, de där jävla skorna som ersatte de jävla dyra skorna som hans jävla morsa slängde. Fattar inte att jag ens letade upp dem. Men han förstörde väl bilen när han vägrade ta av sej strumporna och lägga täcket över kroppen.

Klockan ringde halv 8 och jag gick upp. Trättheten fanns där mej jag ville inte sova. Jag skulle ju ha kul. Efter att jag, Mini, Erson och Runken hade varit på olaglig tripp i Minis bil så kunde jag inte låta honom bara ligga där. Han skakade när han sov!!! Så jag var tvungen. Tog av Linus strumporna, la mitt täcke över honom och sätte på värmen i bilen. Tror faktiskt att han tinade sedan, för han skakade inte när jag tittade till honom nästa gång. Tråkigt nog vaknade han på fel sida. Sur? Nja. Jag vet inte. Men jag hämtade hans skor och nu!! Helt jävla plötsligt skulle han krama på mej !!!! Jag blev så jävla förbannad inombords och sur som fan!!!!!!!!!! JÄVLA IDIOT! Åh, blir fortfarande arg på det. Snacka om utnyttjning. Nu, är jag hittade dem kunde han äntligen prata med mej normalt. Men som jag är så faller jag så jävla lätt för honom och följer honom till utställningen. Visserligen hade jag fortfarande det där i huvudet men det försvann när vi kom in på utställningen.


Sen var det ju supa igen.
Denna gången var nog lite annorlunda, men jag försökte fortfarande inte vara så nära Linus, ville inte vara på honom så mycket. Men visst ville jag vara med honom, men han hade ju sagt hur han ville ha det.
Daniel var dej person jag var med den kvällen. Kommer ju fan inte ihåg hur det började, jo! nu! Han kom och frågade mej hur det var mellan mej och Linus. Det första jäveln som frågar. Då brast verkligen allt jag ville säga, orden bara rann ur munnen på mej. Hade hittat någon som ville lyssna och någon om hade tid att förstå. Det tog nog 4 timmar och jag fick inte sagt allt. Det som Daniel sa till mej sätter verkligen sina spår. Det är någonting jag aldirg kommer att glömma. På något sätt kändes det inte som han hittade på det han sa. Det var alldeles för komplicerat för det. Jag hade aldrig sagt detta till honom om jag var nykter, men jag ångrar inte att jag sa det till honom.

Söndagen var mer en bakfylle dag. Ändå var det kul på utställningen, tråkigt bara att dagen tog slut så fort. Resan hem var full med tankar om hela helgen. Jag var så hysteriskt trött. Trött på Linus också för den delen. Han hade verkligen visat en sida av honom som jag inte tycker om. Har inte skrivit ner det, det går inte att skriva ner. Det bara finns.
Jag försökte prata med honom på vägen hem. Men det var ju förjävles. Skulle väntat, men nu är det skit samma. Jag ville inte ha det som det var, ville inte ha den Linus jag precis hade sätt, det var inte alls så som jag hade förväntat mej. Jag är blond och jävligt korkad. Men just då kändes det som den enda utvägen. Ångrar det som fan nu. Förlåt Linus. Jag kan inte se honom lessen, det gör mej så jävla lessen också, för när han gråter gör han det från hjärtat. Det är hjärtat som gråter och det gör att mitt jävla hjärta också gråter. Han är en kille som visa känslor.
Man kommer så nära honom på något sätt... Jag tycker det i alla fall.

Nu känns det precis som att det var första dagen jag är tillsammans med honom. Fan va kär jag är.
Ville verkligen berätta för honom hur jävla vacker han är i mina ögon, det finns ingen snyggare pojke än den pojken som jag har. Folk kanske inte tycker att han är någon skönhet men när jag tittar på honom så förtrollar han verkligen mej. Det finns ingenting som är så vackert.

Idag fick jag någonting av honom som inte kostar någonting. Fan, han vann, jag hittade ingenting före honom.

Nu saknar jag honom som in i helvete, skulle nästan kunna göra vad som helst för att får träffa honom bara just nu, nu och nu!! Vill inte vänta tills i morron när jag åker hem till honom. Jag vill nu.
Han fyller mej med liv, han stärker mej inte men han gör mej så jävla lycklig.
ÄLSKAR HONOM!

eea.

Jobbade idag. Med Thomas. Och Diana.
Trött som fan, fattar inte varför. Har sovit redan 14 timmar i natt. Men det hjälpte tydligen inte. Ska sova tidigt i dag också tänkte jag. Om ingenting annat kul dyker upp. Kanske ska åka till Daniel så kan vi gå en sväng med Hugin men det är lång till Fritsla bara för att gå en lite sväng. Amanda var ju upptagen. Fy fan, va ensam jag känner mej...
Skulle egentligen varit en sväng hos Thomas men jag orkade inte det, åkte hem istället och spelade lite Black-Jack med mamma och Frida. Fan va kul det är! Längtar som fan till onsdag. Undrar vad jag ska göra då? =P

Drömde att jag körde Daniels 850.. Jag skulle typ köpa den för 50 000 kr. Jag ville det med jag hade inga pengar. Ville inte att han skulle sälja den för att det typ passar honom så bra. Men jag vill faktikst hellre ha min v40.
Thomas berättade för mej igår varför han skulle sälja den.. Det var typ för att han skulle köpa en annan. Usch.
Sen drömde jag att LIDL var typ BR. Alla som jobbar på LIDL jobbade på BR och det var as kul och personalen var trevliga mot varandra. Det var under julen också.

Nä, men ja.
Hoppades på lite Linus idag. Men det är skit samma nu. Vi får helt enkelt vara ifrån varandra :'(

eea.

---

Stringtrosor har inget på barn att göra

"En 13-årig flicka våldtogs och mördades natten till lördagen i Tungelsta söder om Stockholm. Även flickans 13-åriga kamrat våldtogs och knivskars innan hon lyckades ta sig från lägenheten..."

"...En 27-årig känd våldsman är gripen, misstänkt för mord och våldtäkt"... Den här grymma nyheten slår mig i ansiktet vid frukostbordet i dag (lördag den 27 maj). Jag tittar i samtliga morgontidningar för att se om jag kan hitta något om varför två 13-åriga flickor befann sig i en förortslägenhet med en 27-årig man mitt i natten? men jag hittar ingen förklaring. Jag tappar aptiten och kastar min rostade brödskiva i slasken! Sen sitter jag här framför datorn för att skriva av mig mina känslor. Får jag kritik om jag skriver att det är föräldrarnas fel eller får jag höra att 13-åriga tjejer ska få göra vad de vill? Ingenting förvånar mig längre i Sverige, men en sak är jag helt säker på, nämligen att det är den mördade flickans och hennes överlevda väninnas föräldrar som bär ansvaret. Trots att de genomgår det värsta just nu kan jag inte låta bli att säga att de är lika skyldiga som våldsmannen. De bör också gripas, åtalas och dömas för deras avsaknad av tillsyn över deras barn vilket föranledde två våldtäkter och ett mord. En kvinnlig vän till mig i 38-års åldern berättade nyligen om hur hennes 12- åriga dotter önskade sig stringtrosor i födelsedagspresent. Inte nog med att kvinnan berättade detta för mig, utan en tid därefter skulle hon i väg till Åhléns och köpa trosorna och slå in dem i ett fint paket. Jag minns hur jag suckade och undrade om min goda vän var klok eller om hon hade tappat en skruv? "Men du vet hur det är Billy", sade hon. "Hon ser ju på dessa dokusåpor på TV och tjejerna där har stringtrosor. Köper jag inte de här nu så får jag ett jävla liv i huset!". Att min vän gav sig för sin 12 åriga dotters påtryckningar är inte ovanligt i Sverige. Frågan är om saken ska behöva gå så långt som att en 13-åring blir mördad mitt i natten i en främmande lägenhet innan svenska föräldrar inser behovet av att utöva lite mer disciplin och ha lite mer tillsyn över sina barn? Det kan hända att många tycker att jag är gammaldags som förespråkar mer disciplin, men är det rätt att två små tjejer i 13-årsåldern överhuvudtaget ska befinna sig en sådan situation som tjejerna jag läser om i dag? Ska de vara hemma i sina trygga sängar klockan 03.00 på natten eller ska de följa med en 27-årig man upp till en lägenhet? En granne som stod och rökte på sin balkong såg trion komma in igenom porten. De skrattade och verkade ha kul, enligt grannen. Kan två 13-åringar ha "kul" med en 27-årig man? Vad är det för "kul" de får egentligen? Kanske får de sprit eller drogar. De börjar känna sig yra och innan de vet ordet av har mannen börjat våldta en av dem. Den andra kvicknar till och börjar förstå vad som håller på hända. Hon protesterar men får en smäll på käften medan våldtäkten på hennes väninna fullbordas. Då blir det hennes tur. Medan hennes lilla väninna gråter och sätter på sig "stringtrosorna" igen som hon fått efter att ha tjatat på sin mamma, sliter mannen av henne stringtrosorna som hennes mamma har köpt efter att hon fick reda på att väninnan fått sådana. Hon våldtas nu också. Efter våldtäkten börjar hon slåss med mannen. Han är stark och plötsligt tar han fram en kniv. Hux flux sticker han kniven i henne och hon avlider omedelbart medan hennes chockade väninna springer ut ur lägenheten för att tillkalla polisen. Det är inte osannolikt att det kan ha gått till så här. Frågan är nu om den överlevande flickan fortfarande kommer att tycka att det är lika häftigt att sätta på sig stringtrosorna igen? Hennes liv är förstörd. Hennes väninnas familj har förlorat ett barn. En 27-årig våldsman kommer att dömas till fängelse eller rättspsykiatriskt vård, och Expressen och Aftonbladet kommer att sälja lösnummer på storyn. Inte nog med det utan någon annan mamma någonstans i Sverige kommer idag åka till Åhléns och köpa häftiga stringtrosor till sin 12-åriga dotter som fyller år på söndag!

Billy Butt, Musikproducent, Stockholm

Japp, jag söp i Borås igår.
Kunde varit roligare men det var tillräckligt för mej. Fick i mej alldeles för mycket igår med. Kommer fan inte ihåg det. Vet inte hur mycket klockan var när vi åkte tillbaka till Skene. Fan. Drack säkert 8 cider och en öl. Absolut för mycket för mej. Det kuliga var nog hos Diana för sen när vi skulle ut så kom vi typ inte in någonstans... Är ju bara 18 så Harrys kom vi tydligen inte in på.
Sov hos Thomas också. Äckligt. Fy fan. Vaknade flera gånger och vid nio tiden så ville jag bara hem. HEM! Skickade sms till Adina och Frida och grattulerade dem. När klockan var halv tio så klarade jag inte av det mer så jag åkte hem. Egentligen skulle jag inte göra det för jag vet att jag fortfarande har alkohol i kroppen. Körde så lagligt jag kunde hem. Kanske att jag till och med är lite bakis. Fan för det också. Ska ju på anställningsintervju klockan 3.
Nu ska jag gå och göra pannkakor till mina systrar.

När kommer du hem?

eea.

Jag har kommit på att jag bara skriver när det händer dåliga saker, så det här är egentligen en dålig blogg. Det tycker inte jag om. Tycker inte om dåliga saker.

Det blev verkligen bra efter det där hos Timmie, verkligen bra. Fan va lycklig jag var. Det kanske inte är meningen att jag ska vara lycklig för nu har nog allt gått åt skogen igen. Som vanligt. Idag kom sen kommentaren jag aldrig ville skulle komma..."Håller det på att ta slut mellan dej och Linus?" FAN VA JAG HATAR DET!!! Jag vill ju ha honom för alltid, han är så jävla underbar när han väl vill. Men det stämmer säkert :( Tyvärr. Den dagen då Linus gör slut vill jag inte finnas mer. Verkligen inte, jag vill verkligem bygga någonting med honom. Så jag får helt enkelt köra efter hans regler så kanske det blir bättre, men jag kommer då fan inte låtas utnyttjas.

Snackade säkert i en kvart med mamma efter att Linus hade åkt. Helvete va jag hatar att ha rätt.. Snåla jävla markbor. Grät lite också, alldeles för mycket egentligen. Jag är så jävla rädd att det ska ta slut. Då sitter jag där. Alldeles för ensam. Jag vill inte komma över honom, jag vill alltid känna att jag finns vid min sida. Fan, blir nästan gråtfärdig av att bara skriva.

Men jag har i alla fall gjort rätt beslut för en gångsskull. Visste innerst inne att jag inte skulle följa med till Vårgårda, även om jag så mer än gärna hade följt med. Jag vill kunna vara med hans kompisar som han sägs ha där uppe. Saknar honom redan, har inte varit utan honom länge. Det är bara för att jag vet att det dröjer säkert en vecka innan jag hör från honom. I alla fall träffar honom. Vårgårda, blev kär i det stället när jag var första gången med Linus någonstans utan Jocke. Nu hatar jag det. Vet egentligen inte varför.
Linus flyr, han flyr från allt här. Mej också. Han säger att det inte är så, men jag vet att det är så. Han orkar inte med detta längre. Jag har inte riktigt fattat varför.

Idag sa han någonting som jag blev ganska förvånad över. "Jag vill att du ska vara med, men ändå vill jag det inte." Det betyder att han inte ens vill att jag ska vara med, men att jag ska finnas när han kommer tillbaka. Det är säkert så som jag och mamma pratade om när han hade stuckit. - Det finns så mycket som han vill kunna säga som han inte säger. Antagligen är det för att han bara får skit för det han säger när han väl säger det. Jag är ärlig och säger som det är, vad jag känner och hur jag mår. Men det gör inte han, tyvärr. Jag har faktiskt varit med om det flera gånger, när han väl ska säga någonting så får han bara skit för det han säger. Stackarn. Säkert därför han inte vågar fråga folk om jobb, eller ens ringa till folk. Jag förstår faktiskt hur det är.
Det är jobbigt. Önskar bara att jag kunde hjälpa. Vill ju vara någon sorts stärkande punkt, men just nu känner jag mej bara som en fotboll som man sparkar på och helst har sönder. Tyvärr.
Bra Linus att du sa som det var idag!!

Skriver blogg för att jag inte kan berätta, du förstår inte när jag ska förklara, jag är bättre på att skriva. Tycker om dej så jävla mycket Linus!!! Vill så gärna att du ska tycka det samma om mej! Gör allt jag kan för dej !!! ÄLSKLING!

eea.

Jag kan inte låta bli att gråta... Jag är så in i helvete lessen...



Han ljuger för mej igen.
Jag är så jävla rädd att jag ska förlora honom nu, som fan också. Det är nog som mamma säger. Han är säkert jätte grinig på mej, FAN VA JAG HATAR MEJ SJÄLV!!!

Detta är nog slutet på det här förhållandet. Fan i helvete va jag kommer att sakna honom. Saknar honom redan. SÅ JÄVLA MYCKET OCKSÅ. Nu svarar han inte när jag skriver till honom längre. HELVETE. Vad har jag gjort för fel? Vi ha honom tillbaka, jag vill ha honom som han var i början av vårt förhållande. Jag är verkligen beredd att ändra på allt bara jag får vara med honom.

Fattar inte vad det är som jag har gjort fel. Är det bara för att jag gick i från dem igår? Det var väl ändå inte jag som gjorde fel. Andreas ville inte ha mej kvar ju? Eller? Var det jag som gjorde fel? Hur fan ska jag få det ogjort? Nu kan jag inte vara med hans kompisar längre, och det betyder ju att jag till största dels inte ens kan vara med honom.

Är han likadan som Jocke? Kompisarna går ju före mej. Det har jag ju fått bevisat. HELVETE!! Måste kolla om han har svarat, kommer snart...

...Det hade jag inte =(. Undrar som fan vart han är. Vill han inte ha med mej att göra längre? Kan fan inte sluta gråta, allt går fan åt helvete, HELVETE verkligen HELVETE!!! Vill så gärna ha honom tillbaka. Hade detta varit papper nu hade det varit fullt med blöta fläckar nu. Tårarna bara rinner.

Idag har vi varit tillsammans i 9 månader, eller? Vi är ju inte ens tillsammans längre. =( HELVETE !! Fy, fan vilket jävla svin jag är! Fan, va jag ångrar allt dumt som jag har gjort! Vill så gärna göra om det i så fall!


Allt är fan problem. Verkligen allt, det är fan som Linus har sagt, men nu är det skit samma, skit samma vad han säger, Thomas är fan kär i mej. FAN, ÅT HELVETE MED DET OCKSÅ! Han har känslor för mej, idag trodde jag att jag skulle spy, jag vill inte att han ska hålla om mej. FY FAN FÖR DET. Han ville ju veta varför jag var så deppig, men fan, han vet ju vad som hände igår. ÅÅHH!!.
Thomas sms: "Hej söta. Saknar dig som attans. Kanske bäst vi inte ses privat på ett tag. Jag är rädd att jag börjar få känslor för dig. Och jag blir skit tjurig när du nämner linus men men. Vad ska man göra du är ju så underbar på alla sätt. Kram"
Åh! Jag vill inte ha det så här!
Visst han är jätte bra kompis, men fan inte mer, jag klarar inte av honom. Skulle jag ens få tanken att vilja vara med någon annan än Linus så skulle jag aldirg ändå välja Thomas. Han är fan äcklig. I alla fall på det sättet.

Jag vill bara ha Linus, men det tycks inte funka längre =(. Mitt liv är så jävla över.

Kommer inte in på min dator längre. Jag har glömt av lösenordet. Måste köpa en ny hårddisk, HELVETE åt det också !!!!!
Fan jag vill inte leva längre, allt som var så bra ett tag är nu bara så jävla dåligt. Varför händer detta alltid mej !!! Snälla snälla Linus, PRATA MED MEJ! Jag vill så gärna vara med dej! Ingen annan kan göra mej så lycklig som du. Jag vill ha dej för alltid!
Det var verkligen den känslan idag när Thomas bad mej stanna kvar hos honom och han skulle ha mej så jävla nära honom. Visa honom fingret där ringen sitter och säga: "sorry polarn, FÖRLOVAD" Någonting jag också någon gång skulle vilja med Linus.
FAN LINNEA lägg av!! Släpp drömmen, det händer inte dej!



Var är du älskling?
Varför kan ingen trösta mej!!!!!
eea.

Jag ville inte lämna bilen när jag kom hem, gräsmatta? Fan, heller, det är en stor jordhög. Det privata är inte längre privat.
Stack snabbt som in i helvete in i mitt rum när jag kom hem, ingenting att komma hem till. Det finns bara en sak och det är Hugin. Min älskling. Stackars honom, tycker att det är synd att han inte kan följa med mej dit jag är. Han är inte välkommen överallt.
Mamma skulle naturligtvis kolla med mej hur det är, vill inte prata med henne, fan fan fan fan fan !!! Jag vill härifrån, känner mej så jävla fängslad. Hade jag varit tillsammans med Jocke nu hade jag bott där. Tyvärr kan jag inte vara hos Linus så som jag var hos honom. Känner mej så smutsig och obekväm hos honom. Jag hade inte klarat av att bo så. Vill så gärna flytta med honom någonstans, hade det inte varit för lumpen hade jag nog redan flyttat, eller så hade jag garanterat ställt mej i kö för en lägenhet. Vill inte att han ska försvinna från mej. Finns ju ingen annan jag kan vara hos.
Nu kommer tårarna...

HELVETE!!! Jag är så jävla dum, kan jag bara inte hålla käften och svälja allt som familjen sägen... Känner mej inte hemma någonstans längre. Ingenstans. Här kan jag inte låsa in mej. Fan, det skulle vara friheten. Alla bara stör mej.
Ville bara skrika på Frida idag när hon kom. Ville inte se henne. Hon som inte heller har några pengar. Va fan gör allt folk med pengarna !!! Hon var verkligen i vägen när hon kom. Hon ville inte ens någonting. Varför kan hon bara inte skicka ett sms eller helt enkelt skita i mej. Flyr jag så gör jag. Då vill jag inte bli förföljd.

Jag är egentligen inte ensam, men jag känner mej så jävla ensam, den enda människan på jorden ungefär. DET FINNS  INGEN SOM TYCKER SOM JAG !!!

i bilen trivs jag
eea.

Hej!
Fy fan, Thomas hade inte tid med mej igår som han sa, vet inte hur många sms han skickade den kvällen och sa att han var lessen, jag tror inte ett skit på det. Jag är alldeles för van. Gick på bio med Adina och Frida istället. AS BRA FILM! Den var verkligen bra. Den ska jag verkligen köpa när den kommer på DVD.
Hade fyra missade samtal och fyra nya sms när bion var slut. HAHA, Tobbe hade både ringt och skrivit till mej, trodde jag fan inte, har inte ens hans nummer =P. Han undrade i alla fall om jag kunde köra hem honom om han inte kom in på krogen, Adina och Frida ville såklart hem, men fan heller, är man i stan en lördag kan man fan inte åka hem tidigt, så jag gick med killarna avenyn upp och A och F gick till bilen. Vi åkte taxi till ett ställe som inte vet vad det heter, fan va tid det tog att komma dit !! Och därifrån skulle jag gå till bilen sen =P Tyckte faktiskt att det var bra att Tobbe inte kom in, jag hade helst inte gått den vägen tillbaka själv, visserligen var den kortare än vad jag trodde, tog högst 3 min att gå. Taxin tog nog mer än fem minuter, det var as kul.
Han babblade la på hela vägen hem och tyckte att jag körde fort, men kan man vägen utantill så gör man. Dumpade A och F hemma och körde hem Tobbe, han ville att jag skulle följa med hem till honom så vi kunde fortsätta supa, tänkte faktiskt följa med honom men det skulle bli så jobbigt att gå upp dagen efter och jag vet att jag inte orkar jobba sedan heller, så jag åkte hem. Han trodde inte att det var så långt som jag hade sagt =P

Ville faktiskt träffa med Linus idag, men när jag fick reda på att han skulle LANa så sket det sej. Datorn är tydligare viktigare i vissa situationer, men men. Det kanske ska vara så? Tror inte ett dugg på honom när han säger att han saknar mej heller... Inte när han skrev det i smset i alla fall.
Ringde för säkerhetsskull och kollade om han ville leka, men han sa ju NEJ så det var bara att fortsätta hemåt, ska gå och lägga mej alldeles snart, tror fan inte att han kommer att ringa heller, han säger säkert i morron att han trodde att jag sov och att han inte ville väcka mej, det brukar vara så. Skit samma ingenting att haka upp sej på (gör jag i alla fall).
Det har i alla fall varit en trevlig dag på jobbet.

eea.

Hemma.
Hemma.
Hemma.

Jag är verkligen hemma. Fryser om fötterna, borde sätta på mej strumporna som ligger här bredvid. Telefonen ligger också här, Linus har inte ringt än, han kommer inte göra det heller.

Snackade med Fia i en kvart :s, fan jag har inga pengar kvar =P. Vi åker antagligen ner till Varberg på fredag, hon åker med mej. Hade hon inte jobbat på fredag så hade vi åkt på torsdag. Fan va jag längtar tills dess.Det ska bli sol på tisdag så jag hoppas verkligen att det håller i sej hela veckan och verkligen hela helgen. Kan det inte vara tisdag nu föresten.
Då ska jag åka och hämta bilen, äntligen min dröm bil nästan hela mitt liv!!! Volvo v40 SE, 2.0 1998 =D Jag är så glad.
Drömde om den i natt, fan det var så krångligt att hämta den då, det var lixom jätte långt ut i skogen och alla var lixom med och hämtade den. Vi gjorde massa roliga saker på vägen hem sen. TYp att Linus badade i lera och att fia gegga ner sej i gräs, madde var med och zander och hannah. Fan va kul det var. Alla var glada och ingen bråkade med någon.

Ringde till Sandra förut men hon stod i duschen, Jessica är i Varberg, hon hade jag velat leka med idag. Kristel ska jag ringa igen kl 5 för då har hon kommit hem.. Kanske hon vill leka med mej sen =D
Linus har jag också ringt, men som vanligt svarar han inte =P

Nä, nu håller jag på att bli isbit om fötterna så det är dax att sätta på strumporna och krypa ner i värmen under täcket.
eea.