eea.ängström.

En saga om en flicka.
Det var en gång en flicka, en väldigt ung men ändå tillräckligt gammal. Hon hade allt hon ville ha och var lycklig. Hennes kompisar fanns där hela tiden, visserligen ringde de inte och hörde hur det var när hon de få gångerna hon inte syntes i skolans korridorer. Hon fantiserade ofta om en pojke som hon kunde ha nära och så att hon på gång kunde känna sej älskad av någon annan än familjen. Alla flickompisarna gjorde samma sak, flickan trodde sej vara kär som i en pojke som hon än gång varit, men det var mest för att visa hennes flickkompiar att hon också hade någon som hon hade varit kär i när hon var yngre.
När hon precis hade börjar i andra klass började saker att hända. Någonting som hon så länge hade väntat på. En pojke började visa ett intresse för henne, han gick i parralellklassen tillsammans med en av flickans bästa kompis. Nyfiken började hon umgås med pojken som också gick i hennes matteklass, tillsammans med en av pojkens bästa kompis. Han var också pojke.
När allt började närma sej till att flickan och pojken började bli tillsammans tvekade flickan och frågade ofta sina kompisar om råd och hur hon skulle göra. Det var egentligen alldeles nytt för flickan att vara tillsammans med en pojke i sådan hög ålder. Det hade varit ett långt uppehåll sedan hon hade ett annat förhållande. Men fickan fortsatte och blev tillslut helt indragen i hans spel. Han på något sätt förgiftade henne och fick henne att göra allt han sa till henne. Hon blev förbjuden att träffa sina kompisar på fritiden och disco som hon så mycket tyckte om var helt uteslutande. Kompisarna började så småningom försvinna och flickan umgicks bara med pojkvännen och hans kompis. Hans var ganske lång, blond och hade stort självförtoende. Han kände nästan alla. En riktig cooling. Fast efentligen var han inte det, han trodde mer att han var det är han var det. pojkvännen var inte sådan, han var väldigt självsäker och tyckte om sej själv, väldigt egosentrisk.
Julen kom och flickan fyllde år och när det blev nyår hade en av flickans kompisar också skaffat pojke. Flickan tyckte att det var kul att bolla massa flicksnack mellan sin kompis och kom på så sätt närmare henne. Den nyårsaftonen var den bästa i hennes liv. Hon var så lycklig när hon stod ute i snön tillsammans med sin pojke och tittade på fyrverkerierna. Det var någonting så vackert.
Våren närmade sej och flickan började på nytt känna sej osäker i sitt förhållande, hon kände sej instängd och blev ofta irriterad för att hon inte fick göra någonting. Eftersom att hon inte kunde berätta för pojken hur hon kände började hon skriva dagbok och varje gång hon var arg eller lessen så tog hon ett papper och en penna och skrev ner sina agritioner. Hon började skriva till pojkvännens snygga kompis och kände att hon kunde prata med honom. Det var någonting med honom som gjorde henne trygg. Han kunde hon gå till när hon var arg och skälla ut honom efter noter men han stod ändå kvar och log och ttröstade henne när hon var klar. Han visste att på något sätt så var det inte honom hon var arg på. Visst låter det som en underbar pojke!?
När sommaren kom började  flickan inse att hon började få känslor för den snygga pojken. Men hon kunde inte. Snyggingen hade precis avslutat ett förhållande med en annan flicka. Flickan valde att dölja sina känslor för den snygga och fortsätta tillsammans med pojkvännen. Hon hade en trygghet i honom som gjorde henne starkare.
I slutet av sommaren var förhållandes mellan flickan och pojken ostabilt och känslorna för den snygga kom tillbaka. Pojkvännen hotade med att om det skulle ta slut mellan dem så skulle hon inte ha några av hans kompisarna kvar. Flickan blev rädd och lovade sej själv att hålla kvar. Men efter att skolan hade börjat och pojkvännen fick köra bil så tog det slut. Pojkvännen sa det i ett skrivsamtal mellan dem. Hela natten satt flickan uppe och grät, och under hela skrivsammtalet satt också den snygga kompisen och stöttade henne. Hela hennes liv kändes som en stor sorg, allt hon hade givit var nu helt borta. Hon såg bara svart i flera dagar och slutade helt att äta. En sak hon gjorde för att få kontroll över sej själv när hon mådde dåligt.

Jag kommer faktiskt inte ihåg hur det hela började, men en dag satt jag där i den orangea bilen tillsammans med honom. På parkeringen på andra sidan av vägen. En lycka som inte går att beskriva. Minns en av alla de där gångerna att han hade en beige tröja med ett tryck ''sverige'' vi stod utanför bilen och fingrarna ville bara hålla om honom. En sådan vacker skönhet. En sådan underbar varelse. Det var första gången jag kände mej så lycklig att jag skulle kunna flyga.
Samma sak var den gången när jag första gången pussade honom. Då förstod jag inte att det var början till mitt första förhållande med någon som jag kan säga ''jag älskar dej'' och mena det.

Jag säger det fortfarande, jag menar det fortfarande, jag vill fortfarande.

Nu vill jag, för nu saknar jag honom igen precis som det var förr veckan när han åkte från mej. Det var samma sak då. Han stack utan att försöka visa medkänsla om att han också vill vara kvar men måste åka för att jobba. Även om jag vet att det inte är så så hade jag kanske uppskattat det. Jag förstår att han var tvungen att åka hem för att träffa familjen, han undrar säkert hur det är med Jimmy. Han saknar dem nog egentligen utan att han säger någonting. De är ju faktiskt hans familj.
Jag vill så mycket som jag inte kan förverkliga. Fick jag en önskan så skulle det vara att få mina drömmar i upplevelse tillsammans med honom. Det känns inte bra när han åker, det känns som att han kommer hem endast för att han måste vara med mej och för att vi ska göra någonting annat. Vill inte ha den känslan.
Vill föralltid vara hans.

eea.