Varöför!

image42


Gjort något som jag som vanligt kommer att ångra. Ångrar mej redan. Shit!!!
Blev helt knäckt när tiden var inne och han skulle åka IGEN. Vet inte varför, fattar inte varför jag inte kan hålla mej på en tråd och följa den, varför avbjöjer jag mej och hela tiden tappar tråden och sticker tillbaka till den tidigare. MITT KÖTT! Ville inte se på honom när han åkte. Orkade inte känna mej ensam IGEN.
Han fick köra.
Kom efter honom när han satt sej och väntade på bussen. Åh, gillar inte den där busstationen längre. Eller jo, den kan ta mej till massa platser.
Grät när jag pratade med mamma när han stuckit till bussen. Hon, den där mamman. Sådan vill jag också bli. Det kändes bättre när jag pratade med henne, och tårarna rann inte ner för kinderna när bussen rullade iväg.
Men sen när jag satte mej i bilen igen och tankarna gick tillbaka till de tidigare kunde jag inte hålla dem borta. Ringde Sara, skulle ju åkt till henne. Men hon svarade inte, lika bra. Så jag körde. KÖRDE och körde. Lååångt bort. Vände och tänkte åka hem, men farten stoppade mej. Det gick i 185km/h halva vägen till Jönköping. Inte en bil på vägen. ÄNTLIGEN FRIHET!. Aldrig att jag ska göra mej av med bilen. När jag lugnat mej och kände modet i mej vände jag och körde 160km/h tillbaka.(lite soppa ska det finnas kvar i bilen).
Grät när jag kom hem igen. Linus den där som gör att jag gråter och mår dåligt hade skrivit. Fy fan, de bara rann ner för kinderna och ansiktet var helt svart.
Pappa ringde.
Fan, jag har inga problem om man jämför med andra i familjen.

Nu behöver jag bara tid att tänka. Måste bestämma mej för hur jag ska göra. Jag kan inte välja båda delarna. Antingen får jag ändra mej eller så får jag ändra på situationen.

what goes around comes around...
eea.

Kommentarer
Postat av: Frida

du är söt

2008-04-14 @ 21:32:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0