Nothing realy matters...
Hej. Vet, det var länge sedan.
jo, det går segt
Det har ju då hänt en jävla grej. Som jag egentligen inte vet hur jag tar. Har pratat mycket med pappa idag. Han har hjälpt mej med bilen och så. Men det kändes bra nu att han tänker gå en egen väg i alla fall. Det gjorde mej gladare, var så lessen förut för att han inte fick vara med sin familj. Själv tycker jag nog också att familjen ska splitras. Det finns ingenting kvar av denna familjen ändå. Det vi hade var bra men tydligen inte tillräckligt. Det finns naturligtvis massa tillfällen som man inte kan glömma som har varit fantastiska med vår familj. Liseberg till exempel. Men allt har så småningom försvunnit och glömts på något sätt.
Vi är inte den första familjen som separerar. Det finns många innan oss. Det som jag aldirg ville tro skulle hända vår familj. Vi som skulle hålla ihop i alla jävla väder. Jag trodde verkligen på att vi skulle hoppa ihop tills döden skilde oss åt.
I förrgår ville jag fortfarande tro att det skulle gå tillbaka som det var men med vissa förändringar. Nu tror jag inte det längre, nu känns det istället jobbigt att pappa är här. Mamma e förbannad och så, det gör att jag inte vill vara kvar här. Tänkte att jag skulle dra till någon trevligt. Daniel eller Fanney, det blir nog Fanney. Henne har jag inte träffat så själv. Kan vara på tiden. Linus hade ju planerat in någonting annat.
Han orkar inte träffa mej nu ändå. Han vill väl vara med sin bror och vänner, då ska han få det också.
Orkar inte tjafasa. Det kommer inte vara vi alltid ändå, kommer det att vara så här så kommer det verkligen inte vara vi ändå.
eea.
jo, det går segt
Det har ju då hänt en jävla grej. Som jag egentligen inte vet hur jag tar. Har pratat mycket med pappa idag. Han har hjälpt mej med bilen och så. Men det kändes bra nu att han tänker gå en egen väg i alla fall. Det gjorde mej gladare, var så lessen förut för att han inte fick vara med sin familj. Själv tycker jag nog också att familjen ska splitras. Det finns ingenting kvar av denna familjen ändå. Det vi hade var bra men tydligen inte tillräckligt. Det finns naturligtvis massa tillfällen som man inte kan glömma som har varit fantastiska med vår familj. Liseberg till exempel. Men allt har så småningom försvunnit och glömts på något sätt.
Vi är inte den första familjen som separerar. Det finns många innan oss. Det som jag aldirg ville tro skulle hända vår familj. Vi som skulle hålla ihop i alla jävla väder. Jag trodde verkligen på att vi skulle hoppa ihop tills döden skilde oss åt.
I förrgår ville jag fortfarande tro att det skulle gå tillbaka som det var men med vissa förändringar. Nu tror jag inte det längre, nu känns det istället jobbigt att pappa är här. Mamma e förbannad och så, det gör att jag inte vill vara kvar här. Tänkte att jag skulle dra till någon trevligt. Daniel eller Fanney, det blir nog Fanney. Henne har jag inte träffat så själv. Kan vara på tiden. Linus hade ju planerat in någonting annat.
Han orkar inte träffa mej nu ändå. Han vill väl vara med sin bror och vänner, då ska han få det också.
Orkar inte tjafasa. Det kommer inte vara vi alltid ändå, kommer det att vara så här så kommer det verkligen inte vara vi ändå.
eea.
Kommentarer
Trackback
