eea.ängström.

Det snöade som fan i morse när jag vaknade.
Fy fan!

Ringde mamma för att kolla rapporten hemma men ingen svarade. Klockan var då 9,00.
Sen strax efteråt så ringde Sara och sa att hon hade fastnad nästan i diket och kom inte upp. Alla bilar bara körde förbi henne.
Jag som precis innan hon ringde beslutat att jag inte ska ut och köra med bilen i detta vädret då jag av giltiga skäl inte kör när det är snö ute.
Sa till henne att jag kommer med en gång och drog på mej en reflexjacka och drog mej till bilen.

Det blev bara mer och mer snö ju närmade Sparsör jag kom. Väl framme fick jag inte stopp på bilen och insåg att den backen hon hade fastnat i skulle ge samma öde för mej. Stannade vid en busshållplats och gick upp för backen. Det var nu inte bara Sara och hennes 740 i backen. Utan här stod också en 745:a med barn i bilen.
Jag lyckades flytta bilen 10 meter längre upp och fick sedan hjälp att putta in bilen in på en grusväg (snöväg).

Där står den än.

Vi gick sedan upp för backen, Sara skulle nämligen till stallet och göra lite ärenden. Och på vägen upp träffade vi på andra trafikanter som hade fastnat och en hade till-och-med hela bilen i diket.

Klara i stallet begick vi oss ner igen. Och nu var här ännu fler bilar. Det blev ett riktigt disco med varningsblinkers här i vinterkaoset. De höll på att bärja bilen som stod i diket och vi hjälptes åt att putta bilar som fastnat i backen att komma upp och kunna vända.

Detta tog såklart en stund. Och när vi kom ner till min bil igen var 42:an så uppkörd att jag kunde fortsätta med min bil.
Lämnade Sara på Statoil och körde långsamt och säkert hemåt. Nu står bilen så snyggt parkerad och där ska den fan stå tills snön har försvunnit.


Klockan var 11,45 när jag kom hem.
Det snöar fortfarande.

Eller?! Turen kanske har vänt, det ser ut som snöblandat....nä, det är det inte.