2010-06-17 - torsdag.

Fan va jobbigt vissa saker ska vara.

Var helt säker på att han skulle lämna mej i tisdags när han kom, jag gick verkligen och väntade på det hela kvällen.
Jag kan inte göra det. Det är alldeles för jobbigt. Trots att ingenting fungerar och jag bara undviker honom så går det inte!
Han dumpade mej inte.

Men ändå kändes det som att det var slut den kvällen. Problemet med den här kille är att han vill ha ett datum för dagen vi blir tillsammans och samma gäller givetvis när det tar slut också. Själv kändes vi jävligt enade om att det inte fungerade och att vi skulle fortsätta som vänner. Men så var det tydligen inte. Jag tänker inte bekräfta något som han har tagit tag i.

Så jag skickade ett sms i morse. "Vänner ist?" skrev jag.

Svaret blev otroligt irriterande. "Dumpar du mej på sms"...

Tänker bara. VA FAN !!


Trots att det inte finns några känslor som resulterar i kärlek mellan oss så känns det ändå förjävligt. Fruktansvärt. För jag vet hur mycket han tycker om mej. Och jag vet att det sårar honom.

Gråten sitter i halsen.

Jag har medvetet hållt mej på avstånd, för håller man avstånd så svalnar känslor, men så fort han träffar mej och då jag inte är ett svin mot honom så blomstrar det igen.
Så varför i helvete har jag bara undvikit problemet, VARFÖR !

Usch, jag vet varför.
Sorg och tårar är det absolut värsta jag vet. För datumet, händelsen och sorgen väcks inom mej varje gång!


2003-03-13






eea.
- jag kommer aldirg kunna låta mej bli fäst vid någon igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0